Nej, det finns ingen åldersgräns men det vanliga är att våra familjehemsföräldrar är mellan 25 och 55 år. Placeringens längd och barnets ålder är faktorer som påverkar. För yngre
barn bör man åldersmässigt kunna vara barnets föräldrar.

Nej, det krävs generellt ingen speciell utbildning eller erfarenhet för att komma i fråga som familjehem. Det viktiga är att man är en stabil person och att man lever ett tryggt och
harmoniskt liv, där ett barn kan erbjudas en god tillvaro och få god omsorg.

Ja, det är inget hinder. Lämpligt familjehem väljs utifrån barnets behov och familjehemmets resurser. Ibland kan man få vänta längre på att få ett barn som passar.

Ja, men det kan ibland vara svårt eftersom man behöver kunna ta ledigt när det behövs. I början när barnet har kommit till familjehemmet och när det gäller barn under skolåldern kan en
förälder behöva vara hemma och ersätts då av socialtjänsten för lönebortfall.

Ja, för det allra mesta. Riktigt små barn behöver inget eget rum.

Nej, det behöver man inte. Men i första hand söker vi på Linköpings kommun familjer inom två timmars bilresa till Linköping, för att underlätta kontakten mellan barnet och dess nätverk
(föräldrar, vänner) samt mellan socialtjänsten och familjehemmet och barnet.

Ja, som familjehem kan man ha önskemål om exempelvis ålder och kön och vilket barn som skulle fungerar bäst ihop med familjen och diskutera detta med familjehemsenheten. Det är sedan samstämmigheten mellan barnets behov och familjehemmets resurser och önskemål
som styr.

Linköpings kommun tillhandahåller en grundkurs för alla blivande familjehem. På utbildningen tar vi upp olika frågor som är viktiga att känna till då man blir familjehem. Bland annat talar vi om hur ett nytt barn påverkar familjen, anknytningsfrågor, sorger och separationer, umgänge med föräldrar, samarbetet med socialtjänsten och lagstiftningsfrågor. Vi ordnar även särskilda utbildningar för släktingar som är familjehem. 

Familjehemmet får regelbundet stöd av sin familjehemssekreterare. Det kan handla om råd kring situationer som uppstår i barnets liv, stöd i samverkan med barnets föräldrar eller egentligen vad som helst som rör rollen som familjehem. Om familjen behöver extra stöd och
handledning kan de få extern handledning av exempelvis psykolog. Om behovet
uppstår kan ett familjehem få avlastning av en annan familj.

Utgångspunkten är att varje barn ska ha kontakt med sina föräldrar. För varje barn görs en individuell umgängesplan som bland annat innehåller hur ofta och var barn och föräldrar ska
träffas. Planen utformas efter barnets behov och föräldrarnas förutsättningar.

Socialtjänsten gör minst två hembesök per år för att träffa barnet. Familjehemmet har en egen handläggare som regelbundet ger handledning, råd och stöd.

Den dagliga vården sköter familjehemmet om, men socialtjänsten har ett grundläggande ansvar. Viktiga beslut ska tas i det tredelade föräldraskapet; föräldrar, familjehem och socialtjänst.

Nej, det är ytterst sällan som man från början vet säkert om ett barn kommer att stanna i sitt familjehem resten av uppväxten eller om det blir för en kort period. Eftersom lagen säger att man alltid ska verka för en återförening mellan barnet och föräldrarna, ska man alltid sträva mot det målet. Men i vissa fall, där föräldrarnas brister beror på saker som är svåra att förändra och prognosen därför är dålig, kan man ändå redan från början säga att barnet med största sannolikhet kommer att bli kvar i familjehemmet.

När ett barn har bott i sitt familjehem över två år ska socialnämnden överväom det finns skäl att ansöka hos tingsrätten om överflyttning av vården till familjehemsföräldrarna. Det ska sedan göras varje år. Men socialnämnden kan överväga vårdnadsöverflyttning närsomhelst under placeringstiden, även tidigaer än två år. Socialnämndens skyldighet att överväga vårdnadsöverflytt syftar till att förhindra att ett barn som har rotat sig i ett familjehem blir uppryckt från en miljö där barnet har funnit sig tillrätta och känner en större trygghet och känlsomässig förankring än i sitt föräldrahem. 

Alla barn som behöver komma till ett familjehem är individer med individuella behov. Deras föräldrar klarar av olika anledningar inte av sin föräldraroll. Det alla de här barnen delar är att de tvingats separera från sina föräldrar. Reaktionen på den separationen är individuell. Vissa barn är märkta av sin uppväxtmiljö och det kan avspegla sig i deras beteende.

När det gäller speciella uppdrag, att till exempel ta hand om barn med specifika behov, stora beteendeproblem och eventuella neuropsykiatriska diagnoser kan det vara en fördel att ha erfarenhet och insikt i vad det kan innebära att ta hand om ett sådant barn. Ofta behöver också en av de vuxna vara hemma på del- eller heltid.

Ingen, det är samma sak. Ordet fosterhem ersattes på 80-talet av familjehem och används inte längre i officiella sammanhang.

Att vara familjehem är ett uppdrag med stort ansvar och som ger rätt till en skälig ekonomisk ersättning. Ersättningen ska spegla det arbete som uppdraget medför och består av en arvodes- och en omkostnadsersättning. Arvodesdelen är beskattningsbar och pensionsgrundande och utbetalas för familjehemmets insats. Omkostnadsdelen ska täcka de utgifter familjehemmet har.