Nej, det är ytterst sällan som man från början vet säkert om ett barn kommer att stanna i sitt familjehem resten av uppväxten eller om det blir för en kort period. Eftersom lagen säger att man alltid ska verka för en återförening mellan barnet och föräldrarna, ska man alltid sträva mot det målet. Men i vissa fall, där föräldrarnas brister beror på saker som är svåra att förändra och prognosen därför är dålig, kan man ändå redan från början säga att barnet med största sannolikhet kommer att bli kvar i familjehemmet.

När ett barn har bott i sitt familjehem över tre år ska socialtjänsten enligt lagen pröva möjligheten att överföra den juridiska vårdnaden till familjehemsföräldrarna, vilket stärker
deras band till barnet och deras möjligheter att fatta beslut om skolgång etc.
En vårdnadsöverflyttning innebär så gott som alltid att barnet blir kvar i
familjehemmet men det är ändå inte likvärdigt med en adoption.

Alla barn som behöver komma till ett familjehem är individer med individuella behov. Deras föräldrar klarar av olika anledningar inte av sin föräldraroll. Det alla de här barnen delar är att de tvingats separera från sina föräldrar. Reaktionen på den separationen är individuell. Vissa barn är märkta av sin uppväxtmiljö och det kan avspegla sig i deras beteende.