Djur och natur i Tinnerö

Tinnerö eklandskap

 

Tinnerö eklandskap är ett ekdominerat mosaiklandskap med ekhagar, våtmarker, lövskogar och gamla barrskogar. Det som gör området speciellt är den stora rikedomen på gamla ekarna som är hem för mängder av lavar, svampar, skalbaggar, klokrypare, fjärilar, fåglar och fladdermöss. Inget annat trädslag i Europa kan hysa så många arter som eken. Tinnerös mångfald av miljöer gör området rik på växter och djur.

Tinnerö eklandskap är hem för mängder av växter och djur. Många av Tinnerös arter är sällsynta och rödlistade. Betesdjuren, områdets kor och får, är en förutsättning för att bevara det rika växt- och djurlivet. Mer än 320 rödlistade arter har hittats i reservatet. Få om något annat skyddat område i landet kan uppvisa ett motsvarande antal rödlistade arter.

I reservatet finns flera djurhållare. I de stora hagarna kring Tinnerö, södra delen av Smedstad och Halshöga betar stora flockar med nötkreatur, totalt ca 200 djur. Huvuddelen av dessa djur stallas vintertid i det moderna kostallet vid Halshöga. Djurhållarna heter Henrik Carlsson och Andreas Gustafsson. Visst sambete med får och islandshästar förekommer också i dessa hagar för att minska mängden betesparasiter.

Hagmarkerna vid Djurgården och norra delen av Smedstad restaurerades 2002-2004. En överbliven militär hangar vid Smedstad har byggts om till ett modernt fårstall för ca 250 tackor. Det är dessa tackor och deras lamm som betar i stallets omgivningar. I någon av dessa 4 hagar betar även en del ungdjur av nötkreatur för att minska betesmarkernas betesparasiter. Djurhållaren heter Christer Nilsson.

I reservatets södra delar kring omsorgsnämndens gruppboende vid gården Edhaga betar får. Gruppboendet ansvarar för ca 60 tackor. Dessa får betar också i tre hagar öster om Rosenkällasjön. I någon eller några av hagarna kommer även nötkreatur att beta.

Alla djurhållarna bedriver ekologisk djurproduktion. De använder varken kemiska bekämpningsmedel, konstgödning eller genomför förebyggande medicinering av betesdjuren. Ekologisk djurhållning är gynnsamt för vilda växter och djur.

Ur naturvårdssynpunkt är fladdermusfaunan särskilt intressant. Vid en inventering 1996-97 av 49 lokaler i kommunen hittades 7 arter vid Smedstad dammar, vilket var näst mest av samtliga inventerade lokaler. Av dessa är fransfladdermusen rödlistad som sårbar (VU). Fladdermössen behöver områden med mycket insekter som naturbetesmarker och grunda våtmarker. De behöver även säkra yngelplatser som gamla ihåliga träd. För att överleva vinterns dvala behöver de också frostfria övervintringslokaler, som grottor, jordkällare och gamla hus med otäta vindar. Alla fladdermusarter är fridlysta.

I reservatet har kommunen återskapat flera våtmarker, utvidgat betesarealen, frihuggigt många gamla träd och på detta sätt förstärkt områdets mosaikartade karaktär. Två övergivna militära ammunitionskällare har byggts om till övervintringslokaler för fladdermöss. Vi hoppas därför att fladdermössen ska trivas ännu bättre i området. 

Återskapandet av flera stor våtmarker som Rosenkällasjön, Edhaga våtmark och Frökärret  samt restaureringar av långa sträckor av Smedstadsbäcken gynnar även andra däggdjur än fladdermöss. På senare år har iller blivit vanlig i området. Arten följer gärna vattendrag vid sina vandringar och jagar även i vatten. Vårvintern 2010 uppehöll sig även en utter längs Smedstadsbäcken. Den har nu etablerat revir längs bäcken och Rosenkällasjön. Hösten 2013 kunde det mycket glädjande konstateras att den även föryngrar sig i området.

Det finns ca 300 arter ek i världen. I Sverige förekommer det bara två arter, i eklandskapet söder om Linköping är det Quercus robur som finns. På svenska har den flera namn, skogsek, stjälkek och sommarek. Skogseken är det trädslag som blir allra äldst och störst (stamomfång) av samtliga trädslag i Europa. Det är också det trädslag som är hem åt flest andra arter. Minst 1 500 arter av svampar, lavar och insekter kan leva på ek.

Ekens frukter, ekollonen, är näringsrika och har tidigare använts som svinfoder. Vildsvinen är mycket förtjusta i ekollon. Ekollonen innehåller hög halt av garvsyra och är inte lämpliga som föda för människor. Ekbarken användes förr vid läderberedning i garverier och för att färga svart.

I Tinnerö eklandskap har 181 fågelarter påträffats. Det stora antalet funna fågelarter beror på den omväxlande naturmiljön som finns inom en relativt liten areal. Våtmarker, ekhagar, öppna gräsmarker, lövskogar och barrskogar hyser alla sina särskilda fågelarter.

Karaktäristiskt för eklandskapet är den täta förekomsten av mindre hackspett, göktyta, skogsduva och törnskata. Alla arterna är tämligen sällsynta och har under de senaste decennierna minskat i landet. I södra delen av reservatet finns den återskapade Rosenkällasjön med en stor mängd våtmarksfåglar som till exempel den största kolonin av svarthakedopping i länet.

Antalet arter av insekter är mycket stort. I Sverige finns det till exempel 7 720 arter steklar, 4 357 arter skalbaggar och 2 737 arter fjärilar. Många av dessa arter är högt specialiserade och lever i mycket begränsade naturmiljöer. 

Humlor, bin och myror hör till gaddsteklarna, men även mer okända grupper som rovsteklar och vägsteklar hör också dit. Många gaddsteklar har minskat starkt och är rödlistade. Vildbin och humlor utför så kallade ekosystemtjänster genom sin pollinering och gynnar därför odlingar av växter och grödor inom trädgårdsnäringen och jordbruket.

Klokrypare är liten grupp spindeldjur med 28 arter i landet. Några av dessa lever i ihåliga träd och ställer stora krav på sin miljö. Klokryparna är endast några millimeter långa och saknar vingar. Hur förflyttar de sig mellan de ihåliga träden? Med sina långa klor hakar de fast sig vid harkrankar, flugor och skalbaggar och liftar till nästa träd. Beteendet kallas foresi.

Våra stora och vackra dagfjärilar som påfågelöga och sorgmantel utgör bara något drygt 100-tal arter av fjärilafaunan. De allra flesta arterna är nattaktiva. Även de nattaktiva fjärilarna kan vara stora och vackra som svärmarna och ordensflyn, men många är också små och mer anspråkslösa.

Många av våra mest hotade skalbaggar är knutna till grova ihåliga ekar och död ved av de inhemska trädslagen. Både gammelekar och död ved finns det gott om i Tinnerö. 

Ekar växer ofta på relativt näringsrik mark, vilket innebär att floran av kärlväxter ofta domineras av konkurrensstarka snabbväxande arter. På magrare marker kan mer konkurrenssvaga arter trivas och på dessa områden kan mångfalden av kärlväxter vara särskilt stor. På 1960- och 70-talen gödslades ofta betesmarkerna med konstgödsel för att öka produktionen av snabbväxande gräsarter till betesdjuren, vilket starkt minskar antalet arter av kärlväxter. Tinnerös ängar är tämligen näringsrika och vissa partier har gödslats, men trots det finns det partier kvar med en artrik hävdgynnad flora.

Tinnerö med sin mosaikartade natur och kalkrika jordar ger goda förutsättningar för en artrik svampflora. Genomförda inventeringar av svampfloran visar att så också är fallet. En mängd rödlistade och sällsynta arter är påträffade.

Lavar är svampar som växer tillsammans med en alg. I dag känner vi till 2 408 arter i landet. De flesta arterna växer på bark eller stenytor. På gamla ekar växer en särskilt artrik lavflora. Många av dessa sällsynta arter finns på Tinnerös gammelekar.

Miljö- och samhällsbyggnadsförvaltningens kundtjänst

Välkommen att kontakta vår kundtjänst för frågor till något av förvaltningens kontor: bygglovskontoret, kommunlantmäteriet, miljökontoret och teknik- och samhällsbyggnadskontoret.

Öppettider:
Måndag-fredag kl 8.00-17.00 (16.00 juni-aug)

Telefon: 013-20 64 00
Telefontid: Måndag-fredag kl 8.00-17.00 (16.00 juni-aug)

Fax: 013-20 74 95

Postadress: Drottninggatan 45
58181 Linköping

Besöksadress: Drottninggatan 45
Drottninggatan 45 på karta

Tillgänglighetsinformation Drottninggatan 45

Kontakt:
Kontakta Miljö- och samhällsbyggnadsförvaltningens kundtjänst

Hjälpte informationen på den här sidan dig?

Hjälp oss förbättra webbplatsen

Hur skulle den här sidan kunna bli bättre?

Senast uppdaterad den 13 juli 2016