Det sägs att de partier som leder på våren brukar vinna valet på hösten. Det var ett glädjande argument för de rödgröna som fick en ledning i Synovates väljarbarometer första maj 2010. Men glädjen varade inte länge. Två veckor efteråt tappade de rödgröna stöd bland väljarna enligt TV4 Nyheterna och Nevus opinions senaste väljarbarometer den 12 maj 2010.
Nu står landet inför ett jämnt val och valkampanjen har redan börjat både lokalt och nationellt. Antalet unga som ska rösta för första gången fortsätter att öka. Totalt över 7 miljoner svenska medborgare är röstberättigade i riksdagsvalet den 19:e september 2010. Av dem beräknas förstagångsväljarna upp till 497000. En ökning med 15 procent jämfört med 2006. Samtidigt uppgick antalet arbetslösa i Sverige till 448 000 personer, enligt SCB.
För att återskapa Sverige som en stark välfärdsstat, krävs verkliga visioner och strategiska alternativ. Det ställer krav på en arbetsmarknadspolitik som kan vända den negativa ekonomiska trenden. En politik som har möjlighet att lotsa landet genom den svåraste finanskrisen.
Nu är det hög tid för att kunna presentera en stark jobbpolitik. Den borgerliga Alliansen satsar på att sänka skatter ännu mer. Trots att det hittills har kostat Sverige ett underskott på 70 miljarder kronor, enligt oppositionen. De rödgröna vill höja skatten, särskilt miljöskatt och förmögenhetsskatt, för att balansera ekonomin. Trots att de rödgrönas skuggbudget dock presenterade inga nya lösningar på den stigande arbetslösheten.
Sverige behöver en ny färdriktning som sätter välfärden före nya och stora skattesänkningar, skriver de rödgröna ledarna på SvD, 27 april 2010. Nu är det dags för att satsa mer på den arbetsmarknadspolitik som har möjlighet att förbättra situationen. I detta sammanhang bör debatten om arbete aldrig tystas i regeringskorridorerna. Det är inte så viktigt för en långvarig arbetslös, vilken allians eller vilket parti som sitter vid makten, utan viktigast är det arbete som man får. Samtidigt måste debatten om integration, utanförskap och segregation ta sin plats. Såväl regering som regeringsalternativ måste lyckas väcka valintresse hos de väljare som brukar lägga sig på sofflocket, särskilt hos medborgare med utländskbakgrund, där valdeltagandet är oroväckande.
Slutligen är det viktigt att markera, att den svenska partipolitiska kartan har förändrats och inget parti längre ensam kan agera som om det skulle kunna få egen majoritet. Det räcker inte bara med valmanifest, utan partierna måste tydligare lyckas presentera de alternativ som har möjlighet att förverkliga de vackra löftena.