"Vi vet alla vad vi ska göra - vi vet bara inte hur vi ska bi omvalda efteråt". Så formulerade Jean-Claude Juncker premiärminister i Luxemburg, de europeiska politiska ledarnas dilemma i början av 2000-talet. Budskapet lägger sin mörka skugga över den misslyckade integrationspolitik som dominerar i hela västvärlden.
 
I Linköping finns försiktiga politiker och genuina medborgare som brinner för förändring och väntar på att väcka liv i integrationsrådet igen. Ett råd som hade i uppdrag att underlätta och stärka integrationsprocessen i Linköping. Medan stora europeiska städer inte minst London, kämpar fortfarande för att återvinna sitt samhälle, skriver Tony Blair f.d. premiärminister i The Telegraph 21 augusti 2011.

Nu är det hög tid att gå från ord till handling om kommunen har i avsikt att etablera den integrationspolitik som bygger på ett betydande mått av samsyn över partigränserna. Många tror att Londons kraveller inte har någon kombination med integrationspolitiken och aldrig kommer att hända i Linköping.  Trots att Sveriges storstäder också tillhör den europeiska farozon som har problem med sina förorter.

Det är viktigt att undvika förenklade förklaringar till varje missnöje som kräver respons. Som en idébärare i integrationsrådet kommer jag i hög, hur Linköpings kommun i samarbete med Svenska kyrkan, väntade på professor Andrew Wingate som hade i uppdrag att föreläsa om sitt eget patent om integration. Prästen var inbjuden för att predika, hur Leicester med hjälp av honom har lyckats bygga ett gemensamt hem, där alla nationaliteter och religioner, särskilt brittiska muslimer och kristna känner sig hemma. Men tyvärr drömmen om ett brittiskt hem gick upp i rök några månader efter professorns avgång. Medan vårt gemensamma hem fortfarande står stadigt i de oroliga tiderna.

Oschana Nissan