Dåtidens dagliga omgivning

Gamla Linköping visar hur en svensk landsortsstad såg ut vid nittonhundratalets början. Gatorna, belysningen, staketen, skyltarna, blommorna och inte minst bostadshusen berättar om dåtidens människors dagliga omgivning. Här finns byggnader från olika tidsepoker, precis som i en "riktig" stad.

De artrika trädgårdarna är anlagda utifrån ett kulturhistoriskt perspektiv och i Örtagården finns ett par hundra örter som använts i folkmedicin och matlagning.

På Vallaområdet finns ett flertal gamla byggnader. Östra Torp-stugan färdigställdes i början av 1700-talet och räknas som Östergötlands äldsta bostadshus i trä.

Invånarna i Gamla Linköping

Gamla Linköping kan beskrivas som hantverkarnas och handlarnas Linköping. Nästan utan undantag har byggnaderna anknytning till någon av stadens hantverkare och handlare. Trots detta finns nästan alla grupper som bott i Linköping representerade.

De fattiga är underrepresenterade eftersom deras boplatser revs tidigt. Men i ett stort antal av byggnaderna har människor redovisade som fattighjon bott, t ex på 1810-talet i Fröken Löfgrens gård. Alla gårdsägare hade pigor och drängar boende och verksamma i sina gårdar. Jon´s i Brinkens och Vattenåkaregården är exempel på hur den framväxande arbetareklassen bodde under sent 1800-tal, när de hade det som bäst.

Militärerna finns representerade genom bl a fanjunkare Sigfrid Nilson, även läkarkåren är rikt representerad. Det prästerliga inslaget är stort, liksom exemplen på prästänkor som flyttat till staden. I Linköping var adeln överrepresenterad på 1800-talet. Här fanns ett rikt umgänges- och nöjesliv. Detta exemplifieras i första hand genom baron Herman von Lingen.