I reservatet finns goda stammar av fälthare och rådjur. Dovviltet är i ökande och små flockar rör sig över Tinnerö ängar. I söder kring Rosenkällasjön börjar även viltsvinen bli allt vanligare. Älg kommer då och då på besök. Grävlingen har flera gryt i reservatet och även räven har sin lya i området. Vessla,hermelin och iller finns och ibland kan du även få se en mård.
Ur naturvårdssynpunkt är fladdermusfaunan särskilt intressant. Vid en inventering 1996-97 av 49 lokaler i kommunen hittades 7 arter vid Smedstad dammar, vilket var näst mest av samtliga inventerade lokaler. Av dessa är fransfladdermusen rödlistad som sårbar (VU). Fladdermössen behöver områden med mycket insekter som naturbetesmarker och grunda våtmarker. De behöver även säkra yngelplatser som gamla ihåliga träd. För att överleva vinterns dvala behöver de också frostfria övervintringslokaler, som grottor, jordkällare och gamla hus med otäta vindar. Alla fladdermusarter är fridlysta.
I reservatet har kommunen återskapat flera våtmarker, utvidgat betesarealen, frihuggigt många gamla träd och på detta sätt förstärkt områdets mosaikartade karaktär. Två övergivna militära ammunitionskällare har byggts om till övervintringslokaler för fladdermöss. Vi hoppas därför att fladdermössen ska trivas ännu bättre i området. En uppföljande inventering som gjordes 2006 tyder på att antalet fladdermöss har ökat i reservatet.
Spårlöpa efter utter vid Rosenkällasjöns dämme i mars 2010. Foto: Anders Jörneskog
Återskapandet av flera stor våtmarker som Rosenkällasjön, Edhaga våtmark och Frökärret samt restaureringar av långa sträckor av Smedstadsbäcken gynnar även andra däggdjur än fladdermöss. På senare år har iller blivit vanlig i området. Arten följer gärna vattendrag vid sina vandringar och jagar även i vatten. Vårvintern 2010 uppehöll sig även en utter längs Smedstadsbäcken. Den vandrade ända upp till Rosenkällasjön. Tyvärr blev den överkörd på Haningeleden.