Ekar växer ofta på relativt näringsrik mark, vilket innebär att floran av kärlväxter ofta domineras av konkurrensstarka snabbväxande arter. På magrare marker kan mer konkurrenssvaga arter trivas och på dessa områden kan mångfalden av kärlväxter vara särskilt stor. På 1960- och 70-talen gödslades ofta betesmarkerna med konstgödsel för att öka produktionen av snabbväxande gräsarter till betesdjuren, vilket starkt minskar antalet arter av kärlväxter. Tinnerös ängar är tämligen näringsrika och vissa partier har gödslats, men trots det finns det partier kvar med en artrik hävdgynnad flora.
Östergötlands naturalhistoriska förening genomförde 1997 en inventering av kärlväxter på delar av Tinnerö ängar (Antberg 1997), totalt hittades 380 arter. Många hävdgynnade arter hittades, vilket förklaras av att Tinnerö under många sekler har använts som slåttermark och betesmark; Jungfru Marie nycklar, grönvit nattviol, blåsuga, darrgräs, ängsvädd, ormrot, kattfot, jungfrulin och smörbollar är några exempel. Även den rödlistade korskovallen, med dominans av den gula varianten, finns i ängarna. Inventeringsrapporten finns i högra kolumnen.
Andra fynd av lite mer sällsynta kärlväxter i reservatet är skogsknipprot vid Sveden, stallört norr om Rosenkälla och nässelsnärja vid Fröberget. Ett mer överaskande fynd var att toppjungfrulin hittades i en vägkant under 2009. Arten är hotad och kalkgynnad.
Toppjungfrulin. Foto: Anders Jörneskog
Vid en inventering av Rosenkällasjöns undervattenvegetation sommaren 2007 hittades den starkt hotade arten styvnate. Den har sin huvudutbredning i Östergötland.
Sommaren 2005 inventerade Andreas Gustafsson vägkantsfloran längs Tinnerös grusvägar. Vägkanterna indelades i olika klasser utifrån hur många hävdgynnade arter som hittades (se rapport till höger). Vägkantsslåttern har anpassats för att gynna en artrik flora.