På häradskartan från 1878 framgår att större delen av Halshögas ägor vid denna tid var åkermark. Från gårdsbebyggelsen och norrut gick dock ett stråk med lövskogsbeväxta höjder. Längst i norr, på gravfältet fanns även då en ängsmark. Ägorna brukades på liknande sätt enligt en äldre karta från 1758.
Bebyggelsen på nuvarande Halshöga gård är av mindre kulturhistoriskt värde. I sydvästra delen av Halshögas ägor finns en husgrund från ett före detta grenadiärtorp. Den egentliga vägen in mot Halshöga kom norrifrån och slutade vid gården. Denna väg är idag uträtad. Mellan Tinnerö och Halshöga fanns endast en mindre gång- eller gärdesväg, vilket var fallet även 1947 enligt ekonomiska kartan. Den bredare och raka vägen mellan Tinnerö och Halshöga har förmodligen tillkommit under 1960-tal.
Fornlämningar från äldre järnåldern
Fornlämningsmiljön inom Halshöga ägor domineras av det stora gravfältet på Halshöga bergsäng. Gravfältet, RAÄ 64, består av cirka 150 gravar; 11 högar, cirka 136 runda stensättningar och 3 treuddar. Den största treudden har 22 meter långa sidor. Gravfältet är det största inom hela Tinnerö eklandskap. Det användes under både äldre och yngre järnålder. Gravfältet var sannolikt begravningsplats för Stora Aska by. Sydväst om gravfältet finns en skålgropslokal och sydost om Halshöga gård finns ett sammanhängande stensträngssystem samt en stensättning.