Linköpings stads historia skriver S. Kraft (1975) om Sven i Tinnerö som en av de äldsta fjärdingsmännen i staden, tillika ingående i stadens råd i början av 1300-talet (Sweno Tyndirboe). År 1686 omnämns Tinnerö ängar som äng under Linköpings kungsgård. Området lades som äng troligtvis redan i slutet av 1500-talet. 1703 kom Tinnerö att tillhöra Sturefors gods. Efter att i 200 år drivits som utgård till Sturefors blev Tinnerö på 1920-talet arrendegård och 1962 övergick ägorna i statens ägo - och därmed fick försvarsmakten tillträde till marken.

Bebyggelse

Var Tinnerös äldsta bytomt låg är okänt, men ett boplatsläge ca 600 meter nord-nordväst om nuvarande Tinnerö gård har föreslagits. Från år 1704 finns en arealavmätning i Lantmäteriet som visar att Tinnerö då endast var bebyggt med ett torp "Thineryds torpet" och ett par ängslador.  Det var Joen, ängsvaktarens, bostad.1840 var Tinnerö bebyggt med en gårdsbebyggelse på åsen norr om den nuvarande mangårdsbyggnaden. Tinnerö gård omfattade då nio hus av olika storlek. Vid platsen för den nuvarande rundlogen låg en stor H-formad ladugård.

Tinnerös mangårdsbyggnad uppfördes 1919 och är en av få kvarvarande kulturhistoriskt intressanta byggnader inom reservatet.  I dag fungerar den som daglig verksamhet för omsorgsnämnden.  Därutöver finns ett övergivet bostadshus (troligen från 1940-talet) och en magasinsbyggnad (uppförd 1919). Tinnerö rundloge byggdes 1909 och utgjorde en tillbyggnad till ladugården från 1893. Ladugården revs på 1970-talet.  Logen har restaurerats under 2004. Den används för föreläsningar, utställningar och musikaktiviteter.

Av övrig bebyggelse finns fem hölador markerade på 1840 års karta. En del av dessa var uppförda redan under 1700-talet och den sista revs på 1960-talet. Under skördetiden fylldes ladorna med hö för att sedan på vintern transporteras per släde ner till Sturefors gods och gårdar.

Fornlämningar från äldre järnåldern

På Tinnerös ägor finns det bäst bevarade forntida odlingslandskapet inom reservatet. Ägorna som i hundratals år brukats som ängsmark har gjort att stora delar av fornlämningsmiljöerna har bevarats. Efter 1920-talet, då Tinnerö blev arrendegård, har en del åkermarken utökats och fornlämningar odlats bort. De militära aktiviteterna 1963 – 1997 har på några platser skadats, men samtidigt skyddat området från exploatering och annan markanvändning.

Den mest utmärkande fornlämningstypen på Tinnerö ängar är de stora stensträngssystemen. Området är ett av de bäst bevarade i Östergötland och stensträngarna är överlag tydliga i terrängen. Stensträngarna ligger på de högre partierna i området och på ett par ställen finns fägator som leder ut mot de lägre och mer sanka partierna.

På höjderna ligger också ett trettiotal stensättningar från äldre järnålder, men det finns också exempel på rösen från bronsåldern. Inom Tinnerös ägor finns minst tre gravfält - två från äldre järnålder och ett med kontinuitet in i yngre järnålder. Inom området finns flera boplatslämningar från främst äldre järnålder i form av husgrundsterrasser och fossil åkermark.