Runt Tinnerbäcken och Linnégatan

I mitten av 1800-talet, före järnvägens ankomst 1872, var stadsbebyggelsen i stort sett koncentrerad till området mellan Kungsgatan i norr, Stångån i öster, Drottninggatan i söder och Slottet och Domkyrkan i väster. Ett undantag var Hunnebergsgatan som bildade en västlig utlöpare. De finaste gårdarna hade putsade bostadshus med låga, ofta falurödfärgade, uthuslängor på gårdarna. Övrig bebyggelse bestod mest av enkla låga trähus. Upp ur den låga husmassan stack några stora och viktiga byggnader som S:t Larskyrkan, Domkyrkan, Slottet, Gamla Läroverket och Stora Hotellet.

I slutet av 1800-talet började Linköping på allvar expandera söderut. Kvarteren söder om Drottninggatan och runt Trädgårdsföreningen ansågs vara attraktiva som bostadsadresser. Det byggdes också många institutioner i området. Söder om Trädgårdsföreningen lades sjukhuset, väster om Djurgårdsgatan hade militären verksamhet, det byggdes skolor, barnhem och vårdinrättningar. Flera viktiga institutioner placerades längs Linnégatan och under 1910-talet påbörjades också ett idrottsområde i anslutning till Tinnerbäcken.

Gunnar Elfström har lyft fram de olika karaktärer som några av stadens viktigaste gator har utvecklat. Längs Linnégatan skapades förgårdsmark där man planterade träd. Hela Linnégatan väster om Snickaregatan har kvar denna karaktär.

Drottninggatan och Kungsgatan hade lagts ut några decennier tidigare, i mitten av 1800-talet, och här placerades byggnaderna i princip alltid i gatulinjen. Emellertid gjorde de låga tomtpriserna vid den tiden att man kunde ha mellanrum mellan byggnaderna, vilket både innebar att fönster kunde placeras på gavlarna och att man kunde plantera träd mellan husen. Eftersom dessa lövverk delvis vällde ut i gaturummen behövde man inte plantera träd på Drottning- och Kungsgatorna.

På Storgatan gällde tidigt en annan logik eftersom det var stadens huvudgata redan när den fick sin nyare sträckning i mitten av 1600-talet. Tomtmarken blev tidigt dyr längs Storgatan och det gällde att bygga tätt. Redan från mitten av 1700-talet har därför husen placerats i gatulinjen och utan mellanrum.

Villa Ådala

Den tjusiga patriciervillan Ådala ligger idag inklämd och trafikstörd vid Hamngatan. Från början låg den emellertid i stadens utkant vid en stor park som sluttade mot både Stångån och Tinnerbäcken. Bäst bild av hur villan var tänkt att fungera i landskapet får man idag om man tittar uppåt från gångvägen längs Tinnerbäcken.

När det gäller Ådala kan man inte bara beskriva stilen – det går att ange vilken arkitekt som inspirerat, nämligen den italienske renässansmästaren Palladio. Byggherren Brogren var bland annat före detta apotekare, bryggeridirektör och långvarig ledamot av både stadsfullmäktige och domkyrkorådet.

Adress: Hamngatan 23
Byggherre: Bryggeridirektören Ludvig Theodor Brogren
Arkitekt: Fredrik Olaus Lindström
Byggnadsår: 1881

Sporthallen

Två av Linköpings modernistiska höjdpunkter hittar man i idrottens värld. På andra sidan Hamngatan från Villa Ådala ligger Sporthallen, som ritades av lundaarkitekten Hans Westman. Här hade handbollslaget SAAB sin storhetstid på 1970-talet. Byggnaden var toppmodern när den invigdes, men intressant nog har den knappt förändrats efter tillkomsten, vilket tyder på framsynthet.

Det fräcka entrépartiet ligger mot Snickaregatan. Notera hur snyggt den väldiga byggnadsvolymen har smugits in i stadsmiljön genom ett smart användande av tomtens nivåskillnader. Den spektakulära utvändiga takkonstruktionen är viktig för byggnadens yttre form, men betyder också mycket för känslan av rymd invändigt. 

Adress: Snickaregatan 35
Byggherre: Linköpings kommun
Arkitekt: Hans Westman
Byggnadsår: 1956

Tinnerbäcksbadet

Utomhusbadet vid Tinnerbäcken är nästa modernistiska fullträff. Badet invigdes 1938 och hade Sveriges första 50 meter långa utomhusbassäng. Anläggningen är antagligen unik. Bäckravinen har använts för att anlägga en 115 000 kvadratmeter stor badsjö. Det är kanske överflödigt att nämna att Tinnerbäcksbadet är en synnerligen populär plats varma sommardagar.

Både stadsplanen och byggnaden ritades av dåvarande stadsarkitekten Sten Westholm. Den låga eleganta, funktionalistiskt vita, byggnaden innehåller allt som behövs för badandet: entré, omklädning, café och läktare.

Intill utomhusbadet, vid Hamngatan, ligger Simhallen. Den invigdes 1965, men byggdes om kraftigt i slutet av 1980-talet. Originalbadhuset ritades av Hans Westman.

Adress: Torkelbergsgatan 2
Byggherre: Linköpings Allmänna Simsällskap
Arkitekt: Sten Westholm
Byggnadsår: 1938

Bostadshus vid Linnégatan

Följer man Repslagaregatan norrut möter man i hörnet av Linnégatan ett helt kvarter med väl utformade nutida bostadshus. Lägenheterna är tidstypiska, ljusa och med hög standard när det gäller till exempel köksutrustning och med material som ekparkett och fönsterbänkar i grå kalksten. Den typiska lägenheten har ett stort vardagsrum med utgång till balkongen eller uteplatsen.

Exteriört är de fem våningar höga husen sparsmakat eleganta. Notera till exempel de stora fönstren som är byggda över hörnen, vilket bidrar till att ge de egentligen rätt kraftiga byggnadsvolymerna lätthet. Även den indragna övervåningen bidrar till ett lätt intryck.

Adresser: Linnégatan 11 och Repslagaregatan 39-41
Byggherre: HSB
Arkitekt: Brunnberg & Forshed
Byggnadsår: 2003

Arbis

Tvärs över gatan från bostadsrättsföreningen ligger Arbis. Redan 1876 började Linköpings Arbetareförening bedriva verksamhet i dessa lokaler. Detta var platsen för föreningsliv och fest, men inte minst bedrevs här tidig folkbildning. I Arbis hölls också 1897 den första filmvisningen i Linköping, i den så kallade Stora Biografen.

På 1890-talet behövde Arbis byggas till och samtidigt omgestaltades huset till ”gammaltysk renaissance”. Fasaderna putsades och fick ett utseende som liknar nutidens. Idag driver Linköpings kommun föreningsverksamhet i lokalerna som är helt nyrenoverade. Den långvariga och kontinuerliga föreningsverksamheten gör Arbis historiskt intressant.

Adress: Repslagaregatan 30
Byggherre: Linköpings Arbetareförening
Arkitekt: Anders Lundqvist, påbyggnad av Janne Lundin
Byggnadsår: 1876, påbyggt 1893

Svarta Huset

Den svarta boxen har varit à la mode under det senaste decenniet och på Drottninggatan 16 hittar vi en tidig och välgjord variant på temat. De svarta fasaderna i tunnputs skapar en spännande kontrast i stadsmiljön.

Den uppmärksammade Svarta Diamanten är ritad av Linköpingsarkitekten Miklos Hargitai Jr. Idén var att skapa ett flexibelt och starkt profilerat kontorshus, uppbyggt kring en central ljusgård. Den indragna övervåningen släpper ned ljus på gatan och gör att fläktrum och andra praktikaliteter kan integreras i ett medvetet utformat taklandskap. Hargitai har även ritat bostäder i staden, till exempel vid Bantorget.

Adress: Drottninggatan 16
Byggherre: Vasakronan
Arkitekt: Miklos Hargitai Jr
Byggnadsår: 2001

Bostadshus Linnégatan 13

En av de mer okända byggnaderna på arkitekturpromenaden måste vara Linnégatan 13. Det tjugotalsklassicistiska bostadshuset ligger bredvid Arbis. Det enkla och tidstypiska huset är emellertid både välgestaltat och välbevarat. Både fasadfärgen och fönsterbågarnas gröna kulör är till exempel enligt 1920-talets ideal.

Notera den livfulla gårdsfasadens alla detaljer, till exempel de små entréhusen med kolonner och plåttak. Vem har sagt att hus inte kan vara roliga? Missa inte heller det välbevarade garaget. Efter att ha tittat på den symmetriska gaveln och gatufasaden kan man följa Linnégatan västerut, mot Trädgårdsföreningen, där promenaden avslutas vid Läkarsällskapets Hus.

Adress: Linnégatan 13
Byggherre: Byggmästare Erik Andersson
Arkitekt: Gotthard Lilja
Byggnadsår: 1927

Läkarsällskapets Hus

Huset invigdes som ett barnhem för pojkar och kallas därför ibland för Gosshemmet. Det var änkan Vilhelmina Sundberg som testamenterade medlen. I byggnaden fanns bland annat läsesalar, badrum, sovsalar och två rum för föreståndaren. Gosshemmet lades ned 1942 och det hann vara ett handelsgymnasium här innan Läkarsällskapet tog över. Alla tre verksamheterna kan sägas vara typiska för den här delen av staden.

Stockholmsarkitekten Axel Kumlien visade socialt intresse i en tid när detta inte var vanligt och hade redan 1874 publicerat typritningar för arbetarhem. Han var specialiserad på vårdbyggnader och i Linköping ritade han lasarettet, färdigt 1895.

Adress: Linnégatan 23
Byggherre: Sundbergska stiftelsen för värnlösa barn
Arkitekt: Axel Kumlien
Byggnadsår: 1891

Hjälpte informationen på den här sidan dig?

Hjälp oss förbättra webbplatsen

Hur skulle den här sidan kunna bli bättre?

Senast uppdaterad den 6 januari 2017