Björn

Jag har haft ganska lätt för mig i skolan. Jag kanske inte tyckte att det var jätteroligt men har ändå alltid gillat att lära mig saker. Och att lära ut. Att förklara något för någon och se hur det går upp ett ljus för personen i fråga, det är tillfredsställande.

"Jag hoppas att jag inte blir en sådan lärare som svarar ”Det bara är så” när eleverna frågar ”Varför”."

Jag vill bli en bra mattelärare. Matematik är viktigt för alla. Du måste ju kunna vissa grundläggande saker som att ha koll på ekonomin, deklarera, betala skatt och räkna ut rabatter. Sedan är det ju även en demokratisk aspekt, du ska kunna ta till sig informationen i en valrörelse, läsa diagram till exempel.

Jag hoppas att jag inte blir en sådan lärare som svarar ”Det bara är så” när eleverna frågar ”Varför”. Jag tror inte att man blir nyfiken och vetgirig då, utan det tyder på att systemet är fast, att det bara är att anpassa sig.

Vad skulle du vilja att dina elever får med sig ut i livet?
En tro på demokrati och på alla människors lika värde och rättigheter. Det är de två fundamentala sanningarna. Börjar vi inskränka på dem är vi ute på riktigt hal is.

Diskuterade ni mycket samhällsfrågor när du växte upp?
Nej, inte direkt, men jag frågade nog mycket och fick svar av mina föräldrar. Jag har alltid varit liberal, hävdat individens rätt att få göra det den vill. Samtidigt är vi ett kollektiv. Vi är beroende av varandra för att få tillgång till vatten, mat, elektricitet, vägar, sjukvård, skola och omsorg. När vi inser det är vi en del av kollektivet, och då måste vi också ta vårt ansvar.

Känns det betungande?
Nej, jag ser det som en ynnest. Att stötta varandra, ta hand om dem som behöver tas om hand och hjälpa varandra utan motkrav, det är en mänsklig självklarhet. 

”Mitt stora problem är att jag lever ett så privilegierat liv som vit, frisk man. Jag har aldrig upplevt förtryck eller fördomar på grund av min könstillhörighet eller bakgrund. Därför borde samhället kräva mer av mig.”

Mitt stora problem är att jag lever ett så privilegierat liv som vit, frisk man. Jag har aldrig upplevt förtryck eller fördomar på grund av min könstillhörighet eller bakgrund. Därför borde samhället kräva mer av mig.

"Intellektuellt sett vill jag säga att jag är fördomsfri, men emotionellt sett är jag precis som alla andra."

Men har du aldrig mött fördomar på grund av ditt yttre?
Visst blir jag sedd som annorlunda av vissa. Och någon enstaka gång har det kastats glåpord efter mig. Men jag har aldrig lidit av det. Tvärtom upplever jag att jag har fått fördelar. Jag har fått kontakt med människor som har visat intresse för min klädsel, mitt hår eller mina tatueringar och piercings.

Har du själv fördomar?
Intellektuellt sett vill jag säga att jag är fördomsfri, men emotionellt sett är jag precis som alla andra. Jag som ateist kan exempelvis reagera på folk som bär religiösa tecken. Men det är rent emotionellt och ingenting jag uttrycker. Det handlar ju främst om vad man gör med sina fördomar. 

Jag har lärt mig mycket om mig själv – och andra – genom mitt intresse för roll- och konfliktspel. Att skapa en fantasivärld och genom interaktion och improvisation gestalta olika roller är ett effektivt sätt att få nya perspektiv och ökad förståelse. Det är som när man läser en riktigt bra bok, man får identifiera sig med andra personer och koppla bort sig själv och den verkliga världen en stund.

Är det inte en risk att den verkliga världen blir grå och trist om man spelar mycket?
Nej, rollspel har i alla fall inte den effekten på mig. Det är mer som en slags semester. Man åker i väg i tanken, får se nya platser och uppleva saker och sedan komma tillbaka mentalt utvilad med extra energi. Det är skönt att kunna ha den tillgängligheten, att kunna drömma sig bort en stund.

Vad gör dig lycklig? 
När jag är ute och springer, då kan jag uppleva ”runners high”, den där endorfinkicken man får när man kommer in i andra andningen, blir lätt i steget och upptäcker att man ler. Eller när jag kör motorcykel, då kan jag känna lycka.

 Jag är stabil i mitt humör och mår oftast ganska bra. Har inte så många eller djupa dalar fast heller inte så höga toppar. De gånger jag mår dåligt handlar det ofta om att jag känner skam eller skuld för något jag gjort.

 Jag tror att jag vid 22-23-årsåldern började få hyfsat grepp om vem jag är. Vad jag mår bra av och vad jag behöver träna på. Intellektuellt kan jag se vilka mina goda egenskaper är, men känslomässigt rannsakar jag ofta mig själv. Jag ser mig som en nördig torrboll och den synen är svår att tvätta bort.

 I en relation kan jag vara väldigt kritisk mot mig själv och vad jag har att erbjuda, analyserar alltid noga för- och nackdelar. Kommer jag verkligen att vara den bästa för den andra personen? Och kommer jag att känna mig bekräftad och lycklig? För mig är det självklart och logiskt att analysera. Det kan bero på att jag har ett extremt kontrollbehov. Jag behöver ha koll på läget, då känner jag mig trygg.

Lever du i en relation nu?
Jag är i alla fall inte ensam. Det finns ju andra romantiska uttryck eller andra typer av relationer. Jag älskar människor men jag blir inte kär. Jag kan bli attraherad och vilja vara nära fysiskt, det är en aspekt, men att älska någon är något som växer fram

Är du en monogam person?
Det beror på. Det är sällan jag knyter an hårt till en enda person. Men jag har en vilja vara nära. Och jag tror ändå att jag behöver bekräftelsen på att jag duger och räcker till på egen hand.

”Jag har en filosofi om att alla relationer har ett bäst före-datum. Om man har riktig tur så infaller inte det förrän båda är döda.”

Min första flickvän var på gymnasiet, vi var tillsammans ett halvår ungefär. Sedan dess har jag haft mer flytande relationer. Utom med en person. Vi hade kanske ingen uttalad parrelation men det var väldigt nära och det pågick länge. Tyvärr var jag inte redo att gå in för den hundra procent. Där kom mitt analyserande in, att jag kommit fram till att det inte skulle fungera i längden så därför gav jag inte allt. Det kan jag ångra lite idag, när relationen har fasats ut. Där finns en saknad.

Tror du på livslång kärlek?
Jag har en filosofi om att alla relationer har ett bäst före-datum. Om man har riktig tur så infaller inte det förrän båda är döda. Men jag tror inte på det där med att leva lyckliga i all evighet.

Majoriteten av alla relationer jag har sett har tagit slut. Det har varit långvariga slitningar, ungefär som en vattendroppe mot en sten. Man börjar anpassa sig så att relationen tar en ny form än det den var från början. Till slut inser båda att det inte fungerar. Men jag vill inte säga att det är dåligt att relationer tar slut, jag lägger inget värde i det.

Mina föräldrar skildes när jag gick på högstadiet. För mig var det en ganska okänslosam period. De förklarade varför och det accepterade jag. Och de grälade aldrig öppet som jag minns, utan löste eventuella dispyter på ett vuxet vis. Jag har i alla fall aldrig varit lidande av det.

Hur hanterar du själv konflikter?
Det har varit väldigt lite friktion och konflikter i mina relationer. Överlag har jag en extremt ovåldsam personlighet, jag föraktar våld, och har aldrig varit konfliktskapande. Jag prioriterar gärna bort mina egna känslor för att allt ska vara bra. Men på senare tid har jag nog blivit lite bättre på att uttrycka om något känns fel.

Jag blir nästan aldrig arg, mer frustrerad. Jag blev arg på en klass en gång när de inte lyssnade, men jag insåg snabbt att de blir ju inte bättre av det. Sekunden du blir arg har du förlorat.

Om du inte tror på livslång kärlek, vad tänker du om att skaffa barn?
I min värld är det bland det mest egoistiska man kan göra. Det är inte försvarbart att sätta barn till den här världen som den ser ut nu. Det finns redan så många barn som svälter och skriker efter kärlek. Då väljer jag ju bort ett av dem, till förmån för att göra ett eget.

Tror du inte att du kommer att ändra dig?
Ibland hänförs jag av tanken, det är som ett fantasiprojekt i mitt huvud. Men om jag någon gång känner att jag ändå vill så kommer jag att väldigt ha få argument för.

Vad gör du om fem år?
Då bor jag kanske i en storstad. Jag vill flytta någon gång, prova att bo någon annanstans, byta miljö. Men sedan är det inte otroligt att jag flyttar tillbaka hit, det är ju här jag har alla mina vänner.

Ibland drömmer jag om att skaffa hund. Det är något jag verkligen har längtat efter. Visserligen är jag allergisk men det känns som om det vore värt det.

Jag har illusionen att jag kan göra vad jag vill, när jag vill. Men när jag tänker efter så är jag inte så spontan som jag vill tro utan gillar att ha saker och ting planerat, att ha rutiner.

Vad skulle du göra om du inte behövde arbeta för pengar?
Jag tror att jag ändå skulle undervisa i någon form. Eller så kanske jag skulle planera för och arbeta med att bygga upp en struktur för en ny slags skola, där lärarna är pedagoger och bedömningarna görs av examinatorer, där eleven är i centrum inte läroplanen, och där rektorer engagerar sig i elevernas rättigheter, inte i ekonomin.

"Aldrig att jag har suttit med en elev och tänkt att hen inte kan, att det inte går.”

Vad är du mest stolt över?
Man kan väl säga att jag är stolt över min inre värme och tro på människor och deras godhet. Men jag vill inte ge mig själv äran för det utan ser mig som en produkt av allt positivt som hänt mig genom åren.

Visst kan jag bli trött på människor men jag tror ändå på dem. Aldrig att jag till exempel har suttit med en elev och tänkt att hen inte kan, att det inte går. Det kanske är naivt, men naivitet behöver inte vara negativt.

Jag tänker mycket på miljön, sorterar sopor, handlar ekologiskt, äter mycket vegetariskt och åker kollektivt. Men jag är väl medveten om att jag ändå lämnar efter mig ett större fotspår än genomsnittsmänniskan på jorden.

Vi föds inte perfekta och vi dör inte perfekta, någon av oss. Men förhoppningsvis blir vi lite bättre människor på vägen.

 

Senast uppdaterad den 13 juli 2017