Sommarens torka

Linköpings kommun

Köer till slakterierna, investeringar som får vänta och djur som inte har foder fram till nästa betessäsong. Effekterna av sommarens torka är många och nu är de ekonomiskt kännbara.

Lantbrukare Per Wendler med sina kossor.

Foto: Göran Billesson, Text: Eva-Karin Strand Wåtz

Snö ligger som en frostig skorpa över landskapet. Det är minus tio grader och öronen är röda. Sommaren ligger bakom oss, men det nu de ekonomiska effekterna av sommarens torka märks, för lantbrukarna.
– Likviditeten är inte den bästa, säger Per Wendler som driver Juby Källgård i Askeby.
Han har tagit paus för förmiddagsfika, dricker kaffe från termosen och äter knäckemacka med korv.

Ha kvar djur

Per är en av alla bönder som har ett dåligt år ekonomiskt. Hans skörd av grovfoder, alltså grödor som ger ensilage, hö och halm, gav 20-30 procent minde avkastning än normalt. Halm är det han behöver köpa in och eftersom efterfrågan är stor så är priserna höga.
- Som tur är har jag goda grannar som kan bistå med halm, säger han.
Slaktköerna för kor var långa och priset på livkalvar var lågt. På sikt är det bättre att investera sig ur en sådan situation. Per valde därför att bygga om lite för att kunna behålla alla sina djur.
Ekonomiskt har Per tappat en halv miljon i år, jämför med ett normalår. Därför väljer han att inte investera just nu.  Han hade bland annat tänkt köpa en ny ogräsharv, men får köra med den gamla ett år till.

Man löser det

Man kunde tänka sig att de den dåliga tillväxten på vallarna och solen som aldrig tycktes gå i moln gjorde lantbrukarna oroliga. Men Per kände inte så. 
– Nej, oro ligger inte för mig. När man är mitt uppe i allt så är det så mycket som ska lösas. Man tänker inte på hur, man bara löser det, säger han.

På gården

På gården finns det cirka 100 köttdjur, av dem är 50 kor. Antalet varierar lite med födslar och slakt.  Per har också 28 hektar skog, 6 hektar bete och 100 hektar mark för växtodling. Så mycket betesmark är det alltså inte.
För att få mer bete sköter Per ett stycke mark i Västra Husby, där djuren betar och han tar hö. Det är en mark med låg avkastning, men den fungerar lite som en buffert. Om hans egen mark ger mindre skörd, som i år, så tar han mer från marken i Västra Husby. I somras hägnade han in ett nytt område för bete, mitt i värmen, bland jordgetingar och bromsar i en jord som var stenhård att sätta spettet i.
– Marken i Västra Husby räddade mig den här sommaren, säger han.

Skörda det lilla

Men att skörda det lilla som finns på en vall kostar lika mycket att bärga som en stor skörd. Kanske kostar det till och med mer eftersom bönderna försöker ta fler skördar. Dieseln kostar lika mycket antingen du bärgar tre balar eller 30. När det gäller spannmål och andra grödor fungerar det likadant. I år fick Per bara 600 kilo bönor per hektar.
– Och jag är missnöjd om jag får under 4 ton per hektar.

Djuren mår bra

Pers djur verkar på grund av alla ansträngningar ha klarat sig bra. Per tycker att det verkar som om det som vuxit har haft en högre koncentration av näring än det har ett normalt år. Han har också raser som har lätt för att tillgodogöra sig näringen. Han tycker inte att de verkar ha lidit. 
– Men de har inte dräktighetsundersökts än så vi vet ju inte riktigt, påpekar han.

Klimatförändringar

Per tycker sig ha märkt att klimatet har förändrats.
– Det blir gärna fastlåsta vädersystem. Börjar det regna så fortsätter det regna och skiner solen så fortsätter den skina.
En varm sommar gör torkan att det blir svårt för bönderna att klara vattenförsörjningen. Per har inga naturliga vattendrag i anslutning till gården. Därför kan han inte bevattna sina grödor.
Den fråga han tycker att olika aktörer borde fundera över är just vattenfrågan. Hur leder man bort vatten och tar hand om vatten så att det kommer till nytta när det behövs.

Ägg och grisar

Skördarna av grovfoder, alltså grödor som ger ensilage, hö och halm, gav generellt 20 procent minde i avkastning i länet. Peter Borring är LRF:s representant i Östergötland. Han menar att det framför allt är bönder med äggproduktion och grisar som får det tufft nu. 
– Nu märks de ekonomiska effekterna. I somras stod man inför praktiska problem och nu är det andra problem. Nu börjar grovfodret ta slut.
Bönderna måste fundera över om de kan importera eller exempelvis utfordra med mer halm. Ett annat alternativ är grovfoderpellets. Men det är dyrt, enligt Peter. Inom en till fem månader så behöver bönderna komplettera med grovfoder.
– Man ägnar vintern åt att planera vilka djur man kan ha kvar och utfodra. Man funderar också över om det går att styra om till mer spannmål i utfodringen, fast det är dyrt.

I Linköping

I Linköping finns många ägg- och grisproducenter. Både hönor och grisar äter mycket spannmål.
- Det avgörande är i vilken omfattning man kan ta ut prisökningen när man säljer kött och ägg. Det är svårt särskilt när det gäller gris. Slaktsvinsuppfödarna väljer att inte köpa in nya omgångar med smågrisar till uppfödning och smågrisuppfödarna får svårt att sälja sina smågrisar, säger Peter.
Kommunens mark
Linköpings kommun lät i somras bönderna ta hö från vissa grönytor. Problemet var bara att ytorna var slagna redan före midsommar. Efter det var det inte någon större tillväxt så någon större mängd hö blev det inte.
– Men gesten var fin. För den enskilde lantbrukaren betydde det något, säger Peter.