Sorg och kris

Kläng­ig­het och svå­rig­het att bli trös­tad är re­ak­tio­ner som ett litet bar­n kan vi­sa upp. En an­nan van­lig re­ak­tion hos barn är räds­la för att bli över­gi­ven. Om bar­net mist en el­ler fle­ra när­stå­en­de och ing­en an­nan per­son upp­fyl­ler bar­nets be­hov av trygg­het, när­het och om­sorg kan bar­net ut­veck­la en de­pres­sion.

Ton­å­ring­ars re­ak­tio­ner kan fär­gas av att det är myc­ket an­nat som på­går i de­ras liv, till ex­em­pel fri­gö­rel­se från för­äld­rar­na. En del vill in­te va­ra hem­ma och le­ver istäl­let ett vilt ute­liv. And­ra kan ta ett över­dri­vet stort vux­e­n­an­svar hem­ma. Van­li­ga re­ak­tio­ner hos barn/ung­do­mar vid döds­fall av när­stå­en­de:

• sömnsvårigheter och mardrömmar
• ledsamhet, längtan och saknad
• ilska och utåtagerande beteende
• skuldkänslor och funderingar kring varför dödsfallet inträffade
• huvudvärk, magont och muskelvärk

Få hjälp med sorg och kris

I skolan kan du ta kontakt med elevhälsan för att få någon att prata med, även oroliga kompisar och anhöriga kan vända sig till elevhälsan. Kontaktuppgifter till respektive skolas elevhälsa hittar du på respektive skola.

Mottagningen för råd och stöd kan hjälpa till med stödsamtal och rådgivning via telefon men även berätta vilka stöd som finns att få inom kommunen.

Linköpings Stadsmission kan hjälpa till med stödsamtal och rådgivning.

Ungdomar kan vända sig direkt till Ungdomshälsan där man kan prata med en kurator.

Vid all­var­li­ga till­stånd kontakta BUP (Barn-och ungdomspsykiatriska kliniken) som an­svar för den psy­ki­a­tris­ka barn och ung­doms­vår­den.