Hugo Theorell
Visste du att vi har en nobelpristagare i medicin, som är född i Linköping? Han har inte bara en utan tre platser uppkallade efter sig.
Hugo Theorell Bild: Wikipedia (Public Domain)
2003, i samband med 100-årsdagen av Hugo Theorells födelse, firade staden. Vid Universitetssjukhuset invigdes Hugo Theorells torg och vid Katedralskolan avtäcktes en minnesplatta och en damm invigdes där också. Slutligen avtäcktes även en minnesplatta på ett av de hus som Hugo vuxit upp i, Drottninggatan 41.
Kopplingen till Universitetssjukhuset är dels hans nobelpris i medicin och dels att fadern var läkare i staden. På Linköpings högre allmänna läroverk (nuvarande Katedralskolan), avlade Hugo sin studentexamen 1921 och skolan var honom kär livet ut.
Hugo Theorells torg 2022. Bild: Maria Dalbark, Linköpings stadsarkiv
Hugo Theorells damm och plaketten 2022.
Bild: Maria Dalbark, Linköpings stadsarkiv
Drottninggatan 41, ett av de hus där Hugo Theorell växte upp. På huset finns
en minnesplatta över nobelpristagaren (2022).
Bild: Maria Dalbark, Linköpings stadsarkiv
I anslutning till Linköpingsexpo 2017, döptes en av gatorna efter temat “Nobelpristagare” och då ärades stadens son på en av nyanlagda gatorna.
Hugo Theorells gata 2022. Bild: Maria Dalbark, Linköpings stadsarkiv
Vem var då Hugo Theorell? Han föddes i Linköping den 7 juli 1903 på Nygatan 56, i ett hus som för övrigt revs på 1950-talet. Fadern var, vid tiden för sonens födelse, regementsläkare i Malmslätt, men hade även en läkarpraktik inne i staden. Så småningom blev fadern också utsedd till stadsläkare. Modern var duktig pianist, som vid ett långtidsbesök hos en moster i Linköping förlorat sitt hjärta till den sjungande läkaren under en gemensam konsert. Resultatet blev Hugo och hans två systrar. Familjen bodde under Hugos småbarnsår på Drottninggatan 39 och därefter på samma gata i nummer 41. Vid tre års ålder drabbades Hugo allvarligt av polio och hade hela livet svårt att gå. Det kompenserades av att han hade starka armar och var bättre på att gå på händerna än på fötterna.
Idag har hans minne till stor del fallit i glömska, men vid mitten av 1900-talet var han en “kändis”. Han var en god talare och fick bland annat hålla radions nyårstal till svenska folket, 1955. Redan två år innan sitt nobelpris skrev Norrköpings tidningar att han var den internationellt mest kände östgöten. 1955 fick han nobelpriset i fysiologi eller medicin för sin forskning om andningsenzymer. I stadsfullmäktiges protokoll den 31 januari 1956, beskrivs hur staden skickat en blombukett med en skriven lyckönskan och sedan fått ett svarstack.
Hugo kom att bo i Stockholm. Han gifte sig med sin Margit och de fick tre söner. Liksom föräldrarna förenades Hugo med sin maka i musiken. Margit var konsertpianist och Hugo en duktig violinist. Hugo dog 1982 och ligger begravd vid den Norra begravningsplatsen i Stockholm.