Att utveckla god demensvård tillsammans med kunniga medarbetare

För att en verksamhet ska utvecklas och arbetet som utförs där ska hålla hög kvalité, behövs engagerade och aktiva medarbetare. Två medarbetare som i hög grad har bidragit till att äldreomsorgen i Linköpings kommun, och då framförallt omsorgen om demenssjuka personer, har utvecklats är Eva-Lena Lundberg och Kerstin Angvik.

Eva-Lena Lundberg och Kerstin Angvik. Foto: Johan Sjöholm

En återblick på Lärcenter för en god demensvård

Eva-Lena och Kerstin är två engagerade och kunniga specialistundersköterskor i demenssjukvård. De har mycket lång erfarenhet av omsorgsarbete och jobbar idag på Linköpings kommuns Demenscenter. Där ingår de i det mobila demensteamet, som vänder sig till personer med demenssjukdom som fått svåra beteende- och psykiska symtom (BPSD). De jobbar också vid Kompetenscenter för god demensomsorg, och var med när dess föregångare, Lärcentret för en god demensvård startade.

Bakgrunden till Lärcentret

Eva-Lena och Kerstin berättar att Lärcenter för god demensvård började som ett FoU-projekt i Linköpings kommun i oktober 2007. Initiativtagare och huvudansvarig för projektet var Pia Fransson, som då var områdeschef för Linköpings kommuns äldreomsorg i centrala-östra området. Pia hade ett särskilt driv och ansåg att personal- och kompetensfrågor var det viktigaste för att få en bra och konkurrenskraftig verksamhet. Hennes devis var: ”Vi behöver satsa på våra medarbetare!”

I rollen som områdeschef ville Pia ha en mentor och det ledde till att hon kontaktade Bror Önstorp, då omsorgschef i Linköpings kommun. Det ena ledde till det andra, idéer kring ett centrum för kompetensutveckling för undersköterskor växte fram och tillsammans formulerades ”Lärcenter för en god demensvård”. I Lärcentrets projektgrupp ingick förutom Pia Fransson och Bror Önstorp även undersköterskorna Liselotte Björk, Kerstin Angvik, Eva-Lena Lundberg och Kicki Holmberg. I projektet hade de alla rollen som demensvårdsutvecklare. I projektgruppen ingick också forskaren Bo Davidson från FoU Centrum inom vård, omsorg och socialt arbete samt Anna-Carin Lindqvist, Marie Svensson och Camilla Weidefeldt, verksamhetschefer inom äldreomsorgen. Över tid utökades gruppen med bland andra Bertha Ragnarsdottir, verksamhetsutvecklare och kurator i kommunala demensteamet samt undersköterskan Josephine Lindblom.

Utmärkande drag för Lärcentret

Redan från start var Lärcentrets ambition och målsättning att det skulle få stor betydelse för demensvårdens kvalitet och utveckling, både regionalt och nationellt. På regional nivå har Lärcentret erbjudit studiebesök, utbildning och handledning till dem som arbetar för såväl kommunala som privata utförare i Linköping med omnejd. Även på nationell nivå och hos aktörer i andra kommuner runt om i Sverige har liknande utbildningsaktiviteter genomförts.

Annat som vittnar om Lärcentrets digra verksamhet är att Kerstin och Eva-Lena tillsammans med kollegor har deltagit i Svenska demensdagarna för att presentera Lärcentrets verksamhet. Därtill har de fått stipendium från Svenska föreningen för kognitiva sjukdomar (SFK) samt erhållit pris från Linköpings personalpolitiska program (LPP). Lärcentret har också haft internationella kontakter bland annat genom erfarenhetsutbyte med kommunens vänort Linz i Österrike, drivit EU-projekt med studiebesök i Skottland och Spanien samt deltagit i konferens i Bryssel.

När forskaren Bo Davidson tillfrågas om vad som bidragit till Lärcentrets framgångar menar han att något som präglat verksamheten är att Lärcentrets medarbetare har haft höga ambitioner. Det blev tydligt då några av undersköterskorna, däribland Eva-Lena, läste högskolekurser i psykogeriatrik för att få underbyggd kunskap i det som rör den friska ålderdomen. En annan framgångsfaktor, menar Bo, var att undersköterskorna hade ledningens stöd och att cheferna uppmuntrade medarbetarens engagemang.

En av cheferna som var med när Lärcentret startade var Pia Fransson. Hon är idag verksamhetschef för Järdalavägens vårdboende. Pia ser tillbaka på tiden med Lärcentret med glädje och säger att hon är stolt över det arbete som gjordes och att ”de undersköterskor som jobbade för och i Lärcentret var jätteduktiga!” Utöver medarbetares engagemang och ledningens stöd så var även det forskningsstöd som FoU bidrog med i form av processtöd, uppföljning och handledning också en viktig del i Lärcentrets framgångar.

Verksamheten vid Lärcenter för en god demensvård

När Eva-Lena och Kerstin blickar tillbaka på de dryga tio åren som de arbetat för Lärcenter för god demensvård kan de konstatera att mycket har hänt. De känner sig nöjda med allt de åstadkommit bl a de konkreta verktyg som använts och spridits via centret. Verktygen är följande:

  1. bemötande i form av jag-stödjande förhållningssätt
  2. reminiscens
  3. aktiviteter såsom dans och musik
  4. beröringsmassage

Annat som de känner sig nöjda med är alla utbildningstillfällen de har genomfört och att många undersköterskor fått fortbildning och handledning. Nästan är 2000 (!) undersköterskor har fått kompetensutveckling via Lärcentret. Eva-Lena och Kerstin menar att detta bidragit till en bättre kvalité på arbetet i demensomsorgen.

De teman och verktyg som Kerstin och Eva-Lena med kollegor jobbade med inom ramen för Lärcentret nu finns med i de Nationella riktlinjerna för god demensomsorg. På så sätt kan arbetet vid Lärcentret sägas vara ”före sin tid” och de som var engagerade lyckades åstadkomma väldigt mycket med relativt små medel.

Finns det då något som inte blev fullt lika lyckat med Lärcentret? Kerstin och Eva-Lena funderar och säger att ”ja, kanske var valet av lokal inte det bästa”. Lärcentrets lokaler placerades först i anslutning till ett servicehus och sedan till ett befintligt demensboende. Detta medförde att undersköterskor som skulle besöka Lärcentret för att delta i utbildning, låna material etc. behövde passera genom demensboendets lokaler. Lärcentrets verksamhet kan därför ha stört boende och personal i demensboendet, vilket inte har känts helt bra. Det hade varit bättre om Lärcentret fått en lättillgängligare och mer neutral plats.

Under hösten 2018 gick ”Lärcenter för god demensvård” samman med andra enheter inom Linköpings kommun respektive region Östergötland som också arbetar med demenssjukdomar. Den nya enheten kallas för Demenscentrum och i denna ingår ”Kompetenscentrum för god demensomsorg”. En stor och viktig skillnad är att Kompetenscentrum inte kommer att erbjuda handledning såsom Lärcentret gjort. Nu ska istället vägledning ges. Att handledning försvinner tycker Kerstin och Eva-Lena är tråkigt, eftersom det efterfrågas av medarbetare på äldreboenden och alla som jobbar med människor är i behov av just handledning.

 

Utveckla och utvecklas genom Lärcentret

Kerstin menar att hon har lärt sig jättemycket via Lärcenter för god demensvård. Hon har fått ny erfarenhet och mer kunskap. Hon uttrycker det i termer av att ”ju mer jag lär mig, ju mer ser jag att jag inte kan”. Kerstin säger också att hon vill lära sig ännu mer och fortsätta att jobba med utvecklingsfrågor. Hon vill göra skillnad för dem som är sjuka; då känner hon att hon är på rätt väg. Det är det som har betytt mest för henne.

Eva-Lena tycker att det har varit fantastiskt att få vara en del av Lärcentret. Arbetet har varit spännande och utvecklande. Det har varit många värdefulla möten med dem som är sjuka och deras anhöriga, men också med vårdpersonal, verksamhetschefer och andra som ingår i teamarbetet. Det är utifrån dessa möten som Eva-Lena sett behov av demensutbildningar och fått idéer till olika projekt. Annat som hon tar med sig från Lärcentret är samarbetet med FoU Centrum. Via FoU har hon ingått i ett EU-projekt och även fått kontakt med studenter vid Linköpings universitet. Detta har lett till att hon har fått ta del av vad som är på gång inom demensomsorgsforskningen.

Summerat kan sägas att både Eva-Lena och Kerstin tycker att tiden med Lärcentret för god demenssjukvård har varit spännande och lärorik. De berättar att de utvecklats professionellt genom att de har fått sätta ord på det de gör i arbetet och att de har blivit mer reflekterande. De har också fått träna på att stå framför kollegor och presentera och föreläsa om olika saker som rör demensomsorg, vilket bidragit till personlig utveckling och större självförtroende.

Vad blir nästa steg i att utveckla arbetet för god demensomsorg?

Kerstin och Eva-Lena har båda flera olika idéer och uppslag som de vill jobba vidare med för att fortsätta utveckla demensomsorgen i Linköping. De har arbetet med ett pilotprojekt av ”Mina bästa stunder”, en digital levnadsberättelse som bygger på foton och text. Nu inväntar de breddinförandet i samtliga verksamheter i kommunens äldreomsorg och hoppas att det ska bli ett bra hjälpmedel att använda i samtal mellan boende och personal. De skulle även vilja jobba vidare med hur man kan göra lokaler och miljöer anpassade för demenssjuka personer.

Avslutningsvis menar Eva-Lena och Kerstin att det alltid går att jobba ännu mer med att utveckla och förbättra arbetet. Och visst är det väl detta som behövs inom äldreomsorgen? Det avgörande för att verksamheter ska utvecklas är medarbetare som är lyhörda, initiativrika och vetgiriga och som vill arbeta för att förbättra omsorgen och göra skillnad för de sjuka.

Text: Erica Byström

Läs hela FoU-rapporten från 2011

Läs rapporten i sin helhet ”Lärcenter för en god demensvård – ett FoU-projekt för att utveckla en lokal kompetensutvecklingsenhet inom demensvården i Linköpings kommun: FoU-rapport 65:2011. Redaktör är Bo Davidson och författare som bidragit med kapitel i rapporten är bland andra Kerstin Angvik, Liselotte Björk, Kicki Holmberg och Eva-Lena Lundberg.

Hjälpte informationen på den här sidan dig?

Hjälp oss förbättra webbplatsen

Hur skulle den här sidan kunna bli bättre?

Senast uppdaterad den 14 oktober 2019