Det sopas och städas i Arbis lokaler på Repslagaregatan. Det luktar nymålat och scengolvet glänser av fuktig färg. Nedanför står Therése Dahlberg som är projektledare för nyöppnandet av Kulturhuset Arbis. Hon berättar att här kommer det att hängas upp en helt ny ridå i klassiskt röd färg.
– Det här blir kul. Det har varit mycket mer att tänka på än man tror, säger Thérese.
Scenens golv är nymålat i svart
Pelarna
Den antikvarie som har varit inblandad har haft ambitionen att lokalerna ska målas i de färger lokalen hade ursprungligen. Han har skrapat bort färg på vissa ytor för att undersöka vilka färger som ligger i bottenlagren.
Pelarna är marmorerade i grått och väggarna i salen är har en beige ton. De flesta av husets rum har varma kulörer med en dragning åt grått.
– Det enda som inte har gjorts är stambyte säger teamledare Jonas Eriksson.
Han berättar att Arbis är en av flera Arbislokaler i Sverige. Ursprungligen var de byggda som teatrar för arbetare. Idag finns några få av dem kvar.
Läktare
Då fanns det en läktare på andra våningen. Läktaren har varit dold av en vägg under en tid, men har nu öppnats upp igen. Efter nyöppningen kommer den att fungera som caféyta.
I huset finns det lokaler för dans, kreativt skapande och utställningar. Det finns en digital inspelningsstudio, replokal och kontorsplatser. Typen av verksamheter och ålder på besökarna har varierat under åren. 
Entrehallen har fått ett lyft.
Alla är välkomna
Arbis är en del av Kulturscener och ungdom, en enhet som sorterar under Kultur- och fritidsförvaltningen inom Linköping kommun.
Alla oavsett könstillhörighet kommer att vara välkomna till Arbis. Men det kommer inte att bli någon ungdomsgård.
– Aktiviteterna ska locka. Man ska inte bara “hänga” här. Då blir det mycket machokultur. När det gäller ungdomarna så utgår vi från “do it yourselves-tanken”. Vi vill att de ska få vara med och tänka, säger Jonas.
Verksamheterna kommer att drivas i samarbete med olika enheter inom kommunen, studieförbund, föreningsliv och övriga civilsamhället.
Text och foto: Eva-Karin Strand Wåtz
