Nuförtiden är nattvandring ett välkänt begrepp och ett välkommet inslag i stadsbilden kvälls- och nattetid. Både av vuxna och ungdomar. Men man ska inte ta det för givet.
Nattvandringar genomförs helt frivilligt av vuxna över 23 år genom engagemang i ideella föreningar. I dagsläget finns det två sådana grupper som är aktiva i Linköping; ”Nattvandrarna Linköping”, som har gula jackor, och ”Ljungsbro nattvandring”, som har röda jackor.
Kommunal samordningsfunktion
Linköpings kommun styr inte över dessa grupper i och med att det är ideellt. Men eftersom det är en behjärtansvärd insats finns det inom kommunen, sedan några år tillbaka, en samordningsfunktion för nattvandring.
– Om jag vet att det är något på gång eller om det är stökigt någonstans kan jag ringa och höra ifall de har möjlighet att vandra på ett visst ställe. Men vi har ingen befogenhet att beordra, säger Magnus Metander, säkerhetsstrateg i Linköpings kommun och samordnare för nattvandringsgrupperna.
– Jag håller kontakten med de nuvarande nattvandrarna men jag finns också till för att underlätta, svara på frågor och förmedla vidare kontakt om det finns någon som är intresserad. Det finns ett ständigt behov av fler som kan tänka sig att nattvandra i Linköping.
Magnus Metander är samordnare för nattvandringsgrupperna i kommunen. Foto: Johan Hermansson
En av alla nattvandrare är IngMari Irhede som även är ordförande i ”Nattvandrarna Linköping”. Det finns många fördomar kring nattvandring och ungdomarna som de möter enligt IngMari. Men är det någon som kan vittna om hur det verkligen är så är det hon. IngMari har varit med i föreningen i snart 20 år. Nu är hon 84 år gammal och fortfarande aktiv nattvandrare.
– Du ska inte ha förutfattade meningar om ungdomarna. De är inte dåliga, de är jättefina. Om du visar dem respekt så visar de dig respekt tillbaka, säger IngMari Irhede.
Går aldrig ensamma
Hon berättar att det är många som säger att de inte törs. Men IngMari menar att nattvandrarna aldrig går ensamma utan alltid minst två, men max tre personer. Och om man upplever en otrygg situation kontaktas polisen, väktare eller fältare.
– Vår uppgift är att finnas till som vuxen, och prata om det finns behov av det. Vi är ingen myndighet och det vet ungdomarna om. De känner att de kan prata med oss på ett vettigt plan, säger IngMari.
– Det bästa med vandringarna är mötet med ungdomarna. Det ger så mycket tillbaka.
Text: Johan Hermansson
