Marie beskriver att arbetsuppgifterna är väldigt varierande, det kan vara allt från medicinsk omvårdnad och rehab, till städning, matlagning och att hålla dialog med andra yrkesgrupper och anhöriga. Att ordna aktiviteter och social samvaro är också en stor del av jobbet.
Ett snabbt överslag visar att det här arbetslaget har druckit omkring tre miljoner koppar kaffe tillsammans under de 175 åren.
– Vi ska ha lite aktivitet varje dag, men en aktivitet behöver inte vara en så stor grej. Vi kan gå promenader, sitta och fika ihop på kvällarna, eller spela yatzy, vi kanske lyssnar på musik eller bara sitter och pratar, det gör man ofta, säger hon.
Tidigare speditör och kontorist
Den här avdelningen är en så kallad somatisk avdelning, det som förr kallades sjukhem. Här tas boende om hand som till exempel har haft en stroke, har parkinson, eller andra medicinska behov. Det är inte en demensavdelning, men om det flyttar in boende som får demens med tiden, så får de bo kvar. På avdelningen bor det just nu åtta personer, men det finns plats för tio.
Ulrika Nilsson och Marie Lusardi har arbetat tillsammans på Åleryd i 13 år.
Ulrika Nilsson, 61 år, har jobbat på Åleryd i 28 år. Innan hon kom till Åleryd arbetade hon som speditör och kontorist i ungefär tio år. 1995 fick hon tillfälle att prova på att arbeta på Åleryd, via en granne som jobbade där. Ulrika valde därefter att skola om sig och har arbetat kvar sedan dess. Hälften av avdelningarna på Åleryd har egen personal som lagar mat och bakar till de boende. På den här avdelningen är det Ulrika som har ansvaret för menyn och det är hon som lagar maten.
– Det händer att några av de boende är med mig i köket och hjälper till att baka eller skala potatis, men det hänger på vilka boende vi har. Det är inte alla som vill vara med, en del tycker att de har gjort sitt och att det är någon annans tur nu, säger hon och ler.
Utveckling på 175 år
Om vi går tillbaka i tiden 175 år, så hamnar vi på år 1848, hur hade er vardag sett ut om ni hade skött om äldre då tror ni?
– För 175 år sedan tog man nog hand om varandra inom familjen. Annars hamnade man förmodligen på fattigstugan. Men man blev antagligen inte så gammal på den tiden, säger Marie och Ulrika.
Text: Sofie Berlin
Foto: Crelle Photography