Under torsdagens (3 september) studiedag var Birgitta Hartmann och hennes kollegor på föreläsning och utbildning. Ovetandes om att priset för årets kvinnliga pedagog skulle delas ut under lunchrasten. Gissa då om hon blev överraskad när det var hon själv som fick utnämningen av DKG, Delta Kappa Gamma – International Society For Key Women Educators.
– Jag blev helt tagen på sängen. Jag visste absolut ingenting om det här men känner mig väldigt hedrad, säger Birgitta Hartmann.
Varför tror du att du fått priset?
– Det som är fantastiskt kul och som ger bra erfarenheter är att jag är väldigt nyfiken. Jag gillar att hjälpa både studenter och nya kollegor. Det gör att jag alltid lär mig nya saker.
Vad betyder det att få ett sådant pris?
– Att höra nomineringen, de fina orden om mig, var fantastiskt. Jag tycker ju att jag själv bara jobbar på. Jag går ju inte runt och tänker på allt det här, utan vill bara att alla jag möter ska utvecklas och brinna lika mycket för de pedagogiska frågorna som jag själv gör.
Vad är det som får dig att vilja utveckla både dig själv och dina förskolor?
– Att ta emot och vägleda studenter som kommer till våra förskolor tycker jag är jätteintressant och givande. Det får mig att tänka till. Det gör att jag behöver hänga med i de senaste rönen för att kunna ge studenterna en så bra start som möjligt på förskollärarjobbet.
Är det just det som gör en bra pedagog?
– Absolut, det är jätteviktigt att man tycker om sitt arbete och vill utvecklas. Jag bryr mig väldigt mycket om barnen och då gäller det att hänga med i den senaste forskningen och så.
Nomineringen skickades in i smyg av hennes rektor Maria Trangius Griph som är glad att just Birgitta fick priset, i hård konkurrens.
– Birgitta är verkligen en inspirationskälla för såväl oss rektorer i Berga - Vimanshälls förskolor som för sina kollegor. Hon delar prestigelöst och engagerat med sig av sina tankar, erfarenheter och idéer som gör skillnad för förskolans undervisning med fokus på barnens bästa. Hon är så värd det här priset, säger Maria Trangius Griph.
Text och foto: Axel Svartling
