Linköpings historia

Vinter-OS pågår för fullt och flera guldmedaljer har redan tagits hem. Heja Sverige! Nu när sportlovet står för dörren så känns det lämpligt med en sån här bild. Här på Sätravallen tar vi det lite lugnare. Kläder och skidutrustning har ändrats sedan dess. Inget vallateam fanns nog tillgängligt heller.

Sätravallen ligger i Bestorp utanför Linköping och var på 1980-talet ett friluftsområde med stugor samt bad och skidåkning efter säsong. Området stod klart redan 1943 och kallades för "Östergötlands Vålådalen" av tidningen Corren.

På Sätravallen fanns servering, lekplats, grillplatser, minigolfbana, skidbacke med knapplift, campingområde med stuguthyrning och en badplats. I de 26 husen fanns totalt 120 bäddar. Kommunen avyttrade Sätravallen år 2006.

Fler bilder på skidanläggningen i Sätravallen hittar du även på Digitalt Museum.

Pia Wilhelmson Nord, februari 2026

Bildid: LiSA.D.02027 ur Linköpings stadsarkivs fotosamling.

Under äldre tid var staden indelad i fyra fjärdingar, kallade kvarter. Dessa har före 1700-talets slut haft varierande gränser, men indelningen förändrades och fixerades genom ett beslut av magistraten 29/8 1778  till den som bestod till 1920-talet. När bebyggelsen växte under 1800- och 1900-talen, lades de nya områdena in i den existerande indelningen eller anslöts till den som nya kvarter (Gottfridsberg, Tinnerbäckslyckan, Västanstång).

De fyra ursprungliga fjärdingarna var S:t Pers, S:t Lars, Tannefors och S:t Kors kvarter. Namnen var tämligen självfallna:
- S:t Pers kvarter, stadens nordvästra fjärding, hade sitt namn efter domkyrkan, helgad åt aposteln Petrus.
- Den nordöstra fjärdingen, S:t Lars kvarter, hade namnet efter den gamla sockenkyrkan, helgad åt den helige Laurentius.
- Fjärdingen i sydöst, Tannefors kvarter, vette åt Tannefors by (belägen inom den senare stadsdelen Hejdegården) i S:t Lars socken.
- S:t Kors kvarter slutligen, den sydvästra fjärdingen, hade namn efter det s.k. Sandkorset, där Djurgårdsgatan och S:t Korsgatan (ursprungligen kallad Sandgatan och Sandkorsgatan) mötte varandra. Namnet Sankt Kors är en lärd "uppsnyggning", som genomdrevs av biskop Rhyzelius på 1730-talet.

Kvarterens namn angavs vanligen - så t.ex. i kyrkoböckerna - med förkortningarna P, L, T och K, följt av tomtnumret. Förkortningen M, som förekommer i flyttningslängderna, betyder att personen tillhörde livgrenadjärregementenas musikkårer. Dessa redovisas 1821-1865 sist i husförhörslängderna för S:t Lars kvarter och 1866-1880 sist i husförhörslängderna för S:t Kors kvarter.

Husförhörslängderna under tiden 1797-1880 (vol. A I:5-68) redovisar stadens befolkning i kvadraternas nummerordning i resp. kvarter, vilket ger fyra längder per tidsperiod, i den nyssnämnda ordningen. Fr.o.m. 1880 (vol. A I:69-80) flyttades inte personerna om i längderna annat än vid förändringar av relationer, utan bostaden antecknades i stället med blyerts ovan familjen; vid flyttning ströks den gamla adressen och ersattes av den nya.

För att hitta i längderna fr.o.m. 1880 används dels serien A II b, Fastighetslängder, där samtliga tomter är redovisade i nummerordning, dels serien A II c, Namnregister till husförhörslängderna och församlingsböckerna (volym A II c:1 är ett i Landsarkivet upprättat, ofullständigt namnregister för tiden 1861-1869).

Arkivförteckningen för Linköpings domkyrkoförsamlings arkiv i Landsarkivet i Vadstena finns tillgänglig via Nationella arkivdatabasen (NAD). En hel del av böckerna har digitaliserats och går att se via Riksarkivets hemsida. Det som går att läsa har en "BILD"-ruta. Tryck på den som kommer du in i handlingarna.

Linköpings domkyrkoförsamlings arkiv Länk till annan webbplats.