Barn i väntan/Barn i start
BIV (Barn i väntan) är en gruppverksamhet som riktar sig till barn i asylsökande familjer. BIS (Barn i start) är motsvarande för barn i familjer som nyligen fått uppehållstillstånd i Sverige. Målet med verksamheten är att skapa goda förutsättningar för nyanlända barn och unga och deras familjer.
Att leva i krig, tvingas lämna sitt hem och fly till ett främmande land är påfrestande för både barn och vuxna. Barn i väntan/Barn i start – BIV/BIS - är ett sätt att hjälpa dessa familjer till en bra start i det nya landet.
BIV/BIS-metoden togs fram i Malmö 2004 i samarbete mellan Individuell Människohjälp och Svenska kyrkan. Verksamheten är kostnadsfri för deltagarna och religiöst och politiskt obunden. Den bygger dels på metoder och kunskaper kring samtal i grupp, ”Hjälp-till-självhjälp”, där man lär sig om sig själv genom att dela erfarenheter med andra och dels på konstterapi där deltagarna använder bild, film, dans, musik, drama och poesi för att beskriva sina upplevelser och känslor. BIV/BIS vänder sig även till ensamkommande barn och ungdomar. Syftet är att stärka barnets identitet och självkänsla och underlätta integrationen. Genom gruppstöd till barn och unga, men även verksamhet riktad till föräldrarna ges hela familjen möjlighet att utvecklas och stärka de positiva banden mellan familjemedlemmarna.
Svenska kyrkans församlingar i Ryd och Skäggetorp tog 2007 initiativ till att starta samtalsgrupper enligt metoden Barn i väntan/Barn i start. Verksamheten startade som ett pilotprojekt mellan Svenska kyrkan och Individuell människohjälp (IM) och finansierades de första sju åren via projektmedel och medel från Svenska kyrkan.
Därefter beviljade kommunstyrelsen medel för åren 2015-2016. Sedan 2017 drivs verksamheten som en IOP mellan Linköpings kommun och Linköpings domkyrkopastorat. Nuvarande IOP gäller till och med 2024-03-31.
I Linköping har under cirka 15 år bedrivits grupper i stadsdelarna Ryd, Skäggetorp och Berga. Just nu bedrivs verksamhet främst i Skäggetorp och Berga. De barn som deltagit har hänvisats från skolor, församlingar, föreningar, tolkar och till viss del Socialförvaltningen. En stor andel av de som deltar har också fått kunskap om verksamheten via privata nätverk.