Vattensäkerhet

Livräddningsutrustning

För bedömning av behov av livräddningsutrustning för respektive miljö samt mer utförlig text, se PM Livräddningsutrustning för vattensäkerhet.

Generella principer:

• Samtliga utrustningstyper ska vara väl utmärkta så att de syns tydligt dygnet runt, antingen med reflexer eller genom belysning. 
• Placering sker, likt annan utrustning, med hänsyn till rörelseflöden eller siktlinjer. Det ska vara enkelt att ta sig förbi livräddningsutrustning, men också att nå den. Det är samtidigt viktigt att väga säkerhetsbehov mot risk för att det blir visuellt rörigt i den bebyggda miljön.
• Färg på Livräddningsutrustningen ska följa Linköpings karaktärsområden (se kategori 3. Gator). I karaktärsområde 1-2 (stadskärnan och innerstaden inklusive urbana noder) ska utrustningens stålkonstruktion lackas i RAL 7016. I karaktärsområde 3-5 (bostadsmiljöer i ytterstaden, verksamhetsområden samt naturområden och friluftsområden) ska ståldetaljer utföras i galvaniserat stål. 

Vattensäkerhetsområden

Kommunens olika vattensäkerhetsområden är följande:

• Badplatser
• Broar
• Bryggor
• Dagvattenanläggningar
• Föreningshamnar
• Kajer
• Slussar
• Övriga områden 

Se PM Livräddningsutrustning för vattensäkerhet för mer information. 

Utformning av öppna dagvatten- och skyfallsanläggningar

Avsnittet avser utformning utifrån ett säkerhetsperspektiv. För att bedöma anläggningens gestaltningsnivå, se rubrik Gestaltningsnivå öppna dagvattenanläggningar under rubrik Vattensäkerhet. 

Avsnittet hanterar öppna dagvattenanläggningar med respektive utan permanent vattenyta. Som anläggning avses dammar, diken och stråk. Vad som gäller för diken och stråk anges specifikt. 

Generellt gäller inriktningarna nedan för dagvatten. Vid skyfall kan vattendjupet öka i dagvattenanläggningarna men nivåerna ska/bör kunna gå tillbaka till nedan angivna maxnivåer inom 24 h. Vid bedömningen av risker som görs för respektive projekt, behöver både risker avseende dagvatten och skyfall studeras och tydligt kunna särskiljas. 

Personsäkerheten kopplat till fallolyckor och drunkning är en viktig bedömningsgrund i hur dagvattenanläggningar bör utformas. Grundläggande principer är 

• att minska risken för att halka ner i anläggningen. 
• grunt vatten närmast strandlinjen för att minska risken för drunkningsolyckor
• flacka slänter gör det enklare att ta sig upp. 
• låg vegetation eller stenar längs strandlinjen synliggör anläggningen vintertid.
• staket ska undvikas eftersom det inger en falsk säkerhet och kan försvåra för en nödställd att ta sig upp. 
• vid utformningen av anläggningen är det särskilt viktigt att beakta barns säkerhet. 

För att uppnå en bra säkerhetsnivå ska anläggningarna följa nedan angivna anvisningar. Anvisningarna bygger på Guide till ökad vattensäkerhet: för kommuner och andra anläggningsägare (2012) från Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) samt Norrköpings kommun. För vattenanläggningar som inte ligger på allmän platsmark gäller andra regler som inte beskrivs här. 

Vid anläggning av ytor med permanent vattenyta som är minst två decimeter djupa ska alltid en riskinventering och bedömning göras för att bedöma hur anläggningen ska utformas för att minska risken för drunkning. Bedömningen genomförs i det skede i projektet där anläggningens placering och ytanspråk sätts, exemeplvis i en detaljplan, oftast i en förprojektering. Vid riskbedömningen ska hänsyn tas både till när ytan är öppen och isbelagd. Vid riskbedömningen ska hänsyn tas till anläggningens placering. Bedömning ska göras utifrån hur nära anläggningen är till verksamheter och platser där barn vistas samt i hur stor omfattning barn vistas i området. Exempel på högre risk är när anläggningen ligger i direkt anslutning till lekmiljöer eller andra platser där yngre barn vistas och ingen avgränsning finns emellan. Exempel på avgränsning är väg, gång- och cykelväg eller plantering.

Dagvattenanläggningar med permanent vattenyta 

För att förenkla vilka säkerhetskrav som gäller, delas den bebyggda miljön in i tre typer av miljöer. Indelningen utgår från generella antaganden om vilka typer av miljöer framför allt yngre barn rör sig mer självständigt i. Barn i åldern 0 - 6 år lyfts särskilt fram och i miljöer där barn i den här åldern rör sig mer självständigt är säkerhetskraven skarpare. Anvisningarna för miljöer utanför tätort är basnivån och gäller även för övriga miljöer, om inte hårdare krav anges. 

A. Utanför tätort, trafikmiljöer och verksamhetsområden (karaktärsområde 4-5)

I områden där det vid riskbedömningen framkommer att barn inte vistas i närmiljön finns följande krav på vattensäkerhet: Anvisningarna nedan är basnivån och gäller även för övriga miljöer, om inte hårdare krav anges utifrån genomförd riskbedömning. 

Stranden

• Släntlutning
• Flacka stränder ska eftersträvas. Överskrids släntlutningen behöver det finnas en plan yta framför strandlinjen. 
• Släntlutningen bör inte vara större än 1:4, men helst 1:5 eller 1:6.
• Om branta slänter inte kan undvikas längs kortare partier bör dessa skyddas (t.ex. med planteringar eller i undantagsfall stängsel). 
• Slänter bör vara stabila mot erosion. Makadam ska användas som erosionsskydd i det fall det behövs (exempelvis vid in- och utlopp eller där det kan bildas större vågor) men ska undvikas att läggas runt strandlinjen eftersom det försvårar växtetablering.
• Gångytor i direkt anslutning till vattenytan bör vara halkskyddade. 
• Cykelbanor ska ha minst 1,5 m säkerhetsavstånd till slänt mot damm vid större släntlutning än 1:3, annars krävs räcke, se VGU.  
• Körbara ytor ska finnas som gör det möjligt att sköta anläggningen, ev slåtter av vegetation, urgrävning av sediment mm. Det kan även finnas behov av framkomlighet av fordon för bevattning av växtlighet i etableringsskedet. Körytor kan bestå av gräsytor med god bärighet. 
• Bedömning bör göras om det behöver finnas platser/särskilda ytor för exempelvis avvattning av uppgrävt sediment. Släntlutningen bör inte förändras på ett sådant sätt  att det medför en oacceptabel säkerhetsrisk.
• Anläggningsägaren eller nyttjanderättshavaren ska hålla med livräddningsutrustning i skälig omfattning. Se rubrik ovan Vattensäkerhet kring säkerhetsutrustning. 
• Bryggor och annan utrustning (som medges i gestaltningsnivå 1 för öppna dagvattenanläggningar) som sträcker sig ut över vattenytan ska motiveras utifrån vad den ger för övriga värden i förhållande till säkerhetsaspekter. 
• Diken eller svackdiken med ett vattendjup på mer än 0,2 m (utifrån beslutat dimensionerande regn för området enligt p110) bör ha flacka slänter. Beroende på syfte, sammanhang och tänkt drift bör släntlutningen inte överstiga 1:3 och helst vara 1:5.

I vattnet

• Vattendjup 
• Maxdjup i anläggningens mitt bör vara högst 1,5 meter.
• På avståndet 1 meter från strandkanten bör vattendjupet i normalfall inte överstiga 0,2 meter. 
• Krävs djupområden i dammen ska dessa inte ligga i direkt anslutning till stränder. I undantagsfall, om anläggningen utformas med ett större vattendjup direkt vid strandkanten, ska ett stabilt material väljas som makadam eller liknande material 0,5 -1 meter ut i dammen. Maxdjup i detta område ska vara 0,5 meter.
• In- och utlopp ska utformas så att barn inte kan ta sig in eller fastna i dessa, se vidare beskrivning under rubriken nedan Vattenanläggningar utan permanent vattenyta.

B. I parker och bostadsnära områden (karaktärsområde 1-3)

I parker och bostadsnära områden rör sig många människor. De allra minsta barnen vistas vanligtvis här i föräldrars eller andra vuxnas sällskap, medan de äldre och därmed mer rörliga barnen kan vara där på egen hand. 

Förutom anvisningarna under “Utanför tätort, trafikmiljöer och verksamhetsområden” gäller även:

Stranden

• Släntlutning
• Släntlutningen bör inte vara större än 1:6. Slänter kan planas ut närmast vattenlinjen i anslutning till platser där barn leker.
• Finns höjdskillnader och risk för fall ner i vattnet bör robusta svårklättrade inhägnader sättas upp.
• Strandlinjen kan markeras och göras svårpasserad. Detta försvårar för små barn att ta sig ut i vattnet och tydliggör var vattnet/isen börjar vintertid. Markeringen kan göras med till exempel växtlighet. Växtlighet bör anläggas med eftertanke, så att den inte försvårar upptäckt av en nödställd person.
• Vattnet bör hålla låg strömhastighet. 
• Diken eller svackdiken i parkmiljö med ett vattendjup på mer än 0,2 m (beräknat på VA-huvudmannens dimensionerande regn för området enligt p110) ska utformas med samma utgångspunkt för säkerhet som dammar. 

• Vattendjup
• Vattendjupet bör inte överstiga 0,2 m den första metern från strandkanten. Ambitionen bör vara att hålla en släntlutning på max 1:6, även under vattnet. Vid behov av en brantare lutning behöver riskbedömningen göras. 
• Maxdjup
• Maxdjupet i anläggningens mitt bör vara högst 1,4 meter. Maxdjup i anläggningar i anslutning till platser där barn leker bör vara max 1,1 m.

C. I områden där små barn vistas (karaktärsområde 1-3) oftast kvartersmark

Oftast utgör följande miljöer kvartersmark och inget kommunen kan påverka. I områden, exempelvis inne på bostadsgårdar i flerbostadshusområden och inom villaområden, rör sig många barn i åldrarna 0–6 år varav de större ofta leker på egen hand i bostadens omedelbara närhet. I sådana områden bör god säkerhet och bra lekmöjligheter skapas med hjälp av genomtänkt utformning av till exempel rännor, lekbäckar och grunda vattensamlingar. Vattnet bör hålla inget eller lågt vattendjup (<2 dm), i synnerhet närmast vattenkanten. 

För anläggningar som är belägna i flerbostadsområden men inte i direkt anslutning till en bostadsgård eller anläggningar i villaområden belägna i gemensamma, offentliga parkrum eller i grönområden som avskiljs från bostäderna av till exempel gator eller vägar hänvisas till kategorin “I parker och bostadsnära områden”. En bedömning av små barns rörelsemönster i området behöver göras för att möjliggöra för en god placering. 

Vattenanläggningar utan permanent vattenyta (ytor som fylls med vatten vid regn)

• Dammar eller andra vattenanläggningar som endast tillfälligt får stående vatten vid regn behöver inte ha några yttre säkerhetsbarriärer men flacka stränder ska eftersträvas. Släntlutningen bör inte vara större än 1:4, men helst 1:5 eller 1:6.
• Dammar eller andra vattenanläggningar ska ha ett utlopp.
• Utlopp ska konstrueras så att vattennivån i anläggningen vid dimensionerande flöde aldrig är högre än 2 dm, 24 timmar efter att regnet har upphört.
• Uppbyggnaden av anläggningens botten bör säkra att marken snabbt återställs efter regn för att underlätta skötsel och ev annan ordinarie användning av ytan.
• En bedömning bör alltid göras om ytan även behöver dräneras med dräneringsrör. En fungerande dränering är viktig på ytor där lek och sport kan förekomma.
• In- och utlopp till dammen ska utformas så att barn inte kan ta sig in eller fastna i dessa: 
  • Gallren bör vara snedställda och sitta på utsidan av rören för att minska risken för igensättning. 
  • Gallret bör inte täcka hela öppningen utan ska vara öppet nedtill. Detta för att underlätta att sediment inte ska dämmas upp på insidan utan spolas ut. Öppningen ska vara tillräckligt liten så att barn inte ska kunna få in sitt huvud där. Det gäller även för avståndet mellan spjälorna i gallret i övrigt, där C/C ska vara max 100 millimeter.
• Öppningar från Ø 300 millimeter och uppåt ska vara försedda med galler.
• Körbara ytor ska finnas som gör det möjligt att ta sig till anläggningen för olika typer av underhåll. Det kan även finnas behov av framkomlighet av fordon för bevattning av växtlighet i etableringsskedet. Körytor kan bestå av gräsytor med god bärighet. 

Mer information