Exposé 2020

Niclas Malmström

Jag vill nå ett tillstånd där jag erfar ett slags nollpunkt. En väntan utan avsikt, ett nytt nu.

Verken kan ge en förnimmelse av att man för ett ögonblick blir en del av något större, inte bättre, inte annorlunda men sammankopplingsbart med ens erfarenhet av det omedelbara

Nollpunkten defenierar också ett möjligt avstamp. Ett avstamp som aldrig släpper sin koppling till det aningslösa.

Lika aningslöst som...
Myrens dimma när den  stiger ur ljungen.
En gravitationslös kropp utan avvikande temperatur.
Ett ljus som inte dömer.

Anx Kupiainen

”Att försöka förstå livet är som att lägga ett pussel med bitar från olika askar.”

Genom mitt konstnärskap lägger jag ett pussel som jag vet inte kommer att gå ihop, jag undersöker varför delarna inte sammanlagda blir till helheten.

Jag trampar runt det som är ogripbart och eller osägbart, gång på gång, så att en kontur trampas upp och tomrummet bildar en form. Det komplexa och komplicerade, det som jag inte förstår, lockar mig. Mina arbeten tar sig konsekvent olika former, film, text, ljud, skulptur, teckning – verket för handen får bestämma teknik.

Sugarcoating 

Med anledning av lagförslaget att tillåta neonikotinoider på svenska sockerbetsfält gjorde jag klubbor av svenskt betsocker och bin. Neonikotinoider är gift för bin, och utan bin ingen pollinering. Utan pollinering inga frukter eller bär – en av våra naturliga källor till smaksättning. Klubborna är därför utan smak och du sticker dig om du äter dem – bina har ju kvar sin gadd även efter döden.  

Mårten Medbo

Mårten Medbo är utbildad Konstfacks linje för glas och keramik och tog sin examen 1992. 2016  erhöll han doktorsgrad i ämnet konsthantverk på HDK, Göteborgs universitet. Han har främst varit verksam som keramiker, men har även arbetat med offentlig konst och studioproduktion i glas.

”För mig utgör mitt hantverkskunnande en fast punkt i en tid då det mesta är i rörelse. Många timmar tillbringas vid drejskivan och drejandet utgör en paus i min rastlöshet och oro. I relation till det arbete som här visas uppstår en spänning mellan den mörka tematiken och den lugnande effekt själva hantverkandet i sig har. Min förhoppning är att den spänningen lever kvar i det färdiga verket”

Stulen eld

Inför arbetet med Stulen eld blev jag tipsad om en bok -100 solar - som kom att betyda mycket både konstnärligt och känslomässigt för mitt arbetet. Det finns något kusligt storslaget i atombombens enorma destruktivitet vilket på ett svindlande sätt blir tydligt i boken. Idag talas inte lika mycket om atombombshotet som när jag växte upp. Kanske för att nya hot nu seglat upp och ställt sig i förgrunden.

Tove Kjellmark

Tove Kjellmark (1977) är född och baserad i Stockholm. Hon tog sin MFA vid Kungliga konsthögskolan 2009. Hon är inledningsvis utbildad inom skulptur och har en mångsidig och experimentell praxis som spänner över många medier och materialiteter. Hennes arbete är både fysiskt och psykologiskt och placerar sig i glitchen mellan det digitala och det organiska, det förflutna och framtiden. Hon har ställt ut i stor utsträckning både i Sverige och internationellt. Förutom arbetet i ateljén, undervisar hon och samarbetar med människor och ickemänniskor i olika former.

”Min kropp är mitt space, min arkitektur, i ständig rörelse och förändring. Jag välkomnar andetaget och går in i mörkret inom mig. Om jag stänger ögonen så befinner jag mig i ett rum fyllt av potential. Det är öppet, oändligt och gränslöst.”

Ellen Macke Alström

Ellen jobbar med berättande konst, en visuell värld av känslor under uppbyggnad som tar form i olika material, influerat av ett intresse för vardagen, poesi och fiktion.

Hon är född 1989 i Falköping, utbildad på Lunnevads Folkhögskola i Vikingstad, HDK-Valand i Göteborg och studerar för närvarande en master i fri konst på Konsthögskolan i Umeå.

Hajen

HAJEN är ett verk om att vara vilse.

Berättelsen om hajen började i slutet av september 2020 då en brugd* gick på grund utanför Styrsö i Göteborg. I inslaget på SVT får en se filmer av brugden, hajen, där den ligger och vältrar och en biolog står framför kameran med blodiga händer och berättar att hajens hud är vass, som sandpapper. Hajen får hjälp ut till havet igen.

Händelsen grep tag i mig och jag började föra en dialog mellan mina känslor och de jag tillskrev hajen. Jag hade precis flyttat 90 mil från det jag kallar mitt hem och var också vilse, på grund. Dialogen blev till en bonad och en text och på ett sätt får verket göra samma resa som hajen och jag gjort, fast till ett skyltfönster i Linköping, som även det varit mitt hem en gång.

*Brugd: En hajart som räknas som den näst största fiskarten (wikipedia)

Edit: Samma dag som bonaden blev färdig så hittas hajen död utanför Vrångö i Göteborg.

Hanna Stahle

– I mitt konstnärsskap arbetar jag ofta kring spår, spår av (mänsklig) verksamhet. Det blir scener med tecken från tidigare aktivitet, det kan vara av vardagligt eller dramatiskt slag, eller något mer gåtfullt. Till gestaltningarna söker jag efter en stämning och detaljer som laddar scenen med innehåll.

Hanna Stahle är född 1964 i Göteborg, utbildad på Konstfack med en MFA i skulptur och bosatt i Sörmland. Hennes utställningar har de senaste åren ägt rum på bl a Candyland Stockholm, Galleri PS Göteborg, Katrineholms konsthall, Sculpture Quadriennal Riga 2016, på Galleri 21 i Malmö och på Alma Löv Museum i Sunne.

Hon har utfört en rad gestaltningsuppdrag för uppdragsgivare som  t ex Statens konstråd och Sala kommun, Västerbottens läns landsting, Region Gotland, Göteborgs stad, Nacka och Eskilstuna kommun. Senast 2019 ett verk för Linköpings kommun.

Calm Down

Calm down heter verket som Hanna Stahle arbetade med under i vintern inför en utställning på Vänersborgs konsthall.  Det är en säng sammankopplat med ett sängbord som hänger upp och ned i taket med alla sängtillbehör. På sängbordet en telefon med en  telefonlur som har ramlat ner på golvet under. 

– Jag har utgått från tankar om att tappa kontrollen, att våra trygga zoner plötsligt kan vändas uppochner och livet aldrig mer bli sig likt. Att vi inte kan ta något för givet (men ändå gör det hela tiden). Jag intresserar mig för våra basala behov och använder föremål från hemmiljöer, ofta självklara saker för oss, från scener där våra liv utspelar sig. Det kan på en gång vara ödesmättat men också med en absurd och dråplig upp-och-nedvändhet.

Elin Magnusson

Född 1982 i Norrköping. Utbildad på Konstfack, bor och arbetar i Stockholm.

Elin Magnussons praktik präglas av relationen mellan arv, plats, stad och skog. Hon söker sig till skogen och djuren och låter dem ge röst åt tankar som kräver ett lugn staden och människorna inte kan erbjuda. Det finns en slags hemlängtan i hennes arbete som blir bränsle till konst rörande Magnussons bondska arv och den lilla bondgård som fortfarande finns kvar i familjen. Det är upproret mot det vanemässigasom driver henne samt sökandet efter en mystik stark nog att utmana ett sekulärt samhälles övertro på det rationella. 

Elin Magnusson har visats på bl.a. The New Museum i New York, Bonns konstmuseum, Moskva Biennalen, Kunsthalle Rostock, Darwin museet i Moskva, Kalmar konstmuseum, Värmlands museum, Arbetets museum i Norrköping och Passagen i Linköping

Rådjuret

Min pappa är jägare och vi har alltid letat efter rådjur tillsamman. När vi hittar dom stillas en slags längtan.

Rådjuret i trä är i skala 1:1 och en förlängning av samma fascination och samtidigt en materialstudie i trä. En avbarkad stock påminner, med sin ådring och sina kvistar, om en flådd rådjurskropp och genom att mejsla ut alla kroppsdelarna ur stocken och sedan sätta samman dem igen, som ett pussel, upprepar jag pappas alla otaliga styckningar fast omvänt. Jag bygger upp något bit för bit i hopp om att göra det levande igen. 

Installationen med det fysiska rådjuret i trä och rådjuret på filmduken är ett försök att stanna tiden innan djuret känt vittringen av mig.

Niklas & Jessica Fännick

Vårt konstnärskap har många ingångar eftersom det handlar om livet och vårt sammanhang som människor. Men centralt i vårt skapande är handens arbete, materialet och kopplingen mellan det handen gör, ögat ser och sinnet upplever. Vår bildvärd är ofta natur och vi vill gärna fånga och dela med oss av upptäckande och glädje . I själva verket arbetar vi inifrån och ut och vill få med oss så många som möjligt i år fantasivärld genom igenkännande. 

Kattalys

”Luftombyte och gröna tankar 2000” är en plattform där olika pingvinheter kan samlas och samsas. Det är en platt värld (eller fyrkantig som ett möbelvaruhusbyggsatsbord) där man kan vara full av gas, med cykelringklocka på huvudet eller vara stekare från tå... De kommer alla från varsitt håll och är individer ihopsatta av gamla världens spillror. Men de har nåt i kikaren. Som skulpturer började de sitt liv solo, numer är det roligast när de är tillsammans. Och det brukar gå bra. När allt kommer kring är de ju samma skrot och korn. 

 ”Kattalys” har följt oss sen 2012. Ni vet hur det är när en kisse får syn på en och bestämmer sig för att följa med en bit, för att en stund senare vara på väg mot nya äventyr. Kattan lyste plötsligt med sin närvaro. Hon har stått spanande på helspänn under många utställningar. Och inställningar har hon knappt behövt sen delarna kasserades av gubbarna på bilverkstan bredvid ateljén nån gång på 10-talet. Vilka äventyr väntar henne nu?

Linda Bäckström

Linda Bäckström skapar sina verk utifrån en arbetsprocess baserad på intuition och association. Genom att samla på bilder som fångar hennes intresse hittar hon en utgångspunkt för sitt arbete. Under arbetet med motiven förändras de och blir konstnärens egna med ett nytt personligt uttryck. 

En viktig utgångspunkt för Linda Bäckström konstnärskap är materialitet där fogskum har kommit att bli hennes signum vid sidan av textila vävar och avgjutningar i aluminium.

 Linda Bäckström är född 1982 i Bomhus och bor och arbetar idag i Stockholm. Hon tog sin masterexamen från Kungliga Konsthögskolan 2011 och har sedan dess ställt ut runtom i Sverige i både grupp - och soloutställningar bland annat på Verket Avesta Art, Katrineholms Konsthall, Örnsköldsvik Museum och Konsthall och Sven-Harrys Konstmuseum. Hennes verk har också visats i utställningar i Tyskland och Österrike. Linda har också gjort ett flertal verk för offentlig utsmyckning bland annat för S:t Görans sjukhus i Stockholm, Katrineholms kommun och Botkyrka Kommun.

Hasti Radpour

Jag tror på frihet, rätten att kunna uttrycka mig, rätten att existera, att skapa. Min konst hittar sin inspiration från minnen, flashbacks, naturen, upplevelser både nya och gamla. Jag är inte rädd för att visa mina känslor och tankar, jag använder dem för att berika min konst. mina skapelser är kombination av nostalgi, surrealism, symbolik och ibland till och med ironi.

I den här svåra tiden, är vi mer isolerade, ensamma. Vi behöver uttrycka oss och berätta hur vi mår. alla har inte möjlighet att prata om sina känslor. Detta verk kanske kan underlätta det för oss att lyfta tyngden och få ut det som sitter djupt i hjärtat.

Dear Corona

Konstiga tider vi lever i!

Corona har påverkat våra liv på olika sätt. Vi är ensamma. Vi vill krama och kyssa den vi älskar. Men vi kan inte. Vi har förlorat nära och kära. Vi vill träffa varandra i en normal, verklig värld. Men vi kan inte. Vi vill gärna flyga, resa. Men vi kan inte...

Skriv ett brev till Corona. Eller till någon du saknar.

Uttryck hur du mår. Du behöver inte skriva några namn. Välj det språk du föredrar. Inga gränser.

Skriv så många brev som du vill. Lägg dem här i Corona-brevlådan.

Börja gärna brevet med "Kära Corona!". Om du vill.

Dessa brev kan användas som inspiration i ett av mina framtida konstverk.

Tack !

Mattias Norström

Mattias Norström, f.1971, Gagnef, Dalarna, är bildkonstnär som genom åren arbetat med en mängd konstnärliga uttryck som video, skulptur, installation och performance. Han placerar gärna sina verk på oväntade platser i det offentliga rummet.

Norström använder ofta tydliga symboler som genom brutal eller ömsint behandling laddas med oväntat innehåll. Verken har en direkthet och kan upplevas som humoristiska oneliners, men den upplevda enkelheten är lömsk. Materialvalen och dess hantering är centrala i Norströms konst. I det handfasta och konkreta ryms poetiska vändningar och verken blir projektionsytor för frågor om nationalism, populärkultur, sport, landsortsromantik och landsortsförakt.

Norström studerade fri konst på Konsthögskolan Valand i Göteborg. Han har ställt ut både nationellt och internationellt. Bland annat på Bohusläns Museum, Uddevalla (2018), OFF Biennale, Cairo (2018) och Invaliden1, Katrineholms konsthall (2013), Berlin (2008). År 2016 gjorde han det offentliga konstverket Du gamla, du fria, en slokande flaggstång i Vasaparken, Göteborg. Verket ställdes även ut på Sergels torg genom Kulturhuset året därpå. Mattias Norström är även grundare av den omskrivna konst- och musikfestivalen Gagnef.

Payback

I min konst låter jag känslorna styra vilket är ett skönt sätt att se på tillvaronäven om det många gånger kan vara riskfyllt i den rådande samtid.

I konstverket ”Payback” vill jag att efter bästa förmåga belysa enrespektfull uppmärksamhet och omsorg, inte enbart vad gäller våra medmänniskor utan  också djuren och resten av naturen. Att med öppna sinnen och öppet hjärta ta fasta på att denna förunderliga planet är hemorten för en oöverskådlig mångfald av andra livsformer än vår egen.

Niklas & Jessica Fännick

Vårt konstnärskap har många ingångar eftersom det handlar om livet och vårt sammanhang som människor. Men centralt i vårt skapande är handens arbete, materialet och kopplingen mellan det handen gör, ögat ser och sinnet upplever. Vår bildvärd är ofta natur och vi vill gärna fånga och dela med oss av upptäckande och glädje . I själva verket arbetar vi inifrån och ut och vill få med oss så många som möjligt i år fantasivärld genom igenkännande. 

Luftombyte och gröna tankar 2000

”Luftombyte och gröna tankar 2000” är en plattform där olika pingvinheter kan samlas och samsas. Det är en platt värld (eller fyrkantig som ett möbelvaruhusbyggsatsbord) där man kan vara full av gas, med cykelringklocka på huvudet eller vara stekare från tå... De kommer alla från varsitt håll och är individer ihopsatta av gamla världens spillror. Men de har nåt i kikaren. Som skulpturer började de sitt liv solo, numer är det roligast när de är tillsammans. Och det brukar gå bra. När allt kommer kring är de ju samma skrot och korn. 

Frode Gundorf Nielsen

Jeg arbejder med lydinstallationer med selvbyggede instrumenter, lyden skabes i vand medtrykluft eller ved mekaniske anslag på strenge og klangstave. Elektromagneter og ventiler styres afcomputer og komponeres til små selvspillende sekvenser af skiftende lyd og bevægelse. Sideløbende har jeg lavet forskellige ord-projekter i vand, hvor tegn og bogstaver vises medcomputerstyrede faldende vanddråber på en vandoverflade. Har også arbejdet en slags lydskrift, hvor ord i bevægelse vises med LED lys og senest har jeglavet mobiler; ord påtrykt trekantede objekter, som bevæger sig uregelmæssigt i vinden.

Intet er bestandigt undtagen forandring (Heraklit).

Daniel Götesson (EKTA) är en bildkonstnär vars verk går gärna emot den
överenskomna konventionen om vad som är rimligt och allmänt accepterat,
uttryckt genom en visuell värld med ett upp och nedvänt sinnestillstånd som
erbjuder mer humör och stämning än konkret berättande.

Geska & Robert Brečević / Performing Pictures

Som autodidakta antropologer söker duon Performing Pictures (Geska och Robert Brečević) i anekdotiska mikroberättelser spränga gränserna mellan det fasta och det rörliga i bildkonsten. Deras verk är bilder som uppträder – i det ögonblick de möter  betraktaren, som med sin närvaro fulländar verket. Konstnärerna rör sig fritt mellan olika uttryck; film/video, fotografi och fysiska objekt. Samtidighetens stilla-skeenden komprimerastill punktvisa manifestationer av utsträckta ögonblick.

The Many Me's of Me

Jag skalar av nästa lager av min personlighet likt en lök, jag är en matrjosjkadocka där alla dockorna rymt. I en oidentifierbar miljö där tillvarons grundläggande element – jord, himmel, hav – utgör bakgrunden till en upprepad personlighetsklyvning, blir jag successivt till en allt mindre bråkdel av mig själv. Roten ur ett tal är det tal som multiplicerat med sig själv ett antal gånger bildar det ursprungliga talet.

Rasmus Sköld

Utbildad vid Konstfack. Notismålare och skulptör.

K . R . R . A . A - Trevligt att Råkas

Råkor. Dessa stora svarta kråkfåglar med sitt något ”raggiga” uttryck och karaktäristiskt blottade näbbrot framkallar känslor. Jag blev bekant med dessa fåglar först för ca 10 år sedan när jag flyttade till Vadstena. Här finns det gott om dem men annars lever de främst i södra Sverige huvudsakligen i Skåne. I skymningen ses Råkorna flyga i imponerande flockar till sina välkonstruerade kraftiga bon. Råkorna avskys av många för sina voluminösa konversationer och bristande skönsång.

Detta föranledde bildandet av:

K . R . R . A . A

- Kränkta Råkors Rätt Att Andas - 

En Biologiskt och Fysionomiskt otvungen organisation som verkar för Faunans naturliga harmonier, väsen och oväsen.

Maria Segersäll

Att skapa konst är en motståndshandling. En rörelse i motsatt riktning, bort från den samtid som hyllar kapitalism, konsumtion, passivitet och likriktighet. Att vara människa är att söka, upptäcka, uppleva och att uttrycka sig. Konstens storhet finns i sökandet där leken och fantasin är den farkost som tar oss längs snåriga stigar, på upptäcktsfärd mot alternativa sätt att uppleva, se och hantera livet och världen på.

Vit Flagg

Den vita flaggan är ett internationellt tecken för att visa att man i en väpnad konflikt kommer för att förhandla.

Jag är intresserad av symboler och har i detta verk arbetat med den vita flaggen kombinerad med avskalade/reducerade tecken. Tecken är vårt uråldriga sätt att meddela oss med varandra.  Hur kommunicerar vi idag? Våra diskussionsplattformar och kommunikationsmöjligheter har expanderat, men har våra vyer vidgats? Kan vi lyfta blicken från invanda mönster, rutiner och mobiler för att se och tolka världen med nya ögon?

Fladdrandet i parken vädjar om förhandling, finns utrymmet i det offentliga rummet för fria tankar och fria samtal?

Fredrik Norén

Mina verk kommenterar vår samtid, vår livssyn och det sätt, på vilket vi väljer att kategorisera vår omgivning. Genom attupplösa det mest välkända och vanligast förekommande från vår närmiljö utförs ett försiktigt och ömsint skrapande på ytan av den världsbild vi upplever som självklar.

Leken med det vanligaste och mest välkända ur närmiljön, samt vår förväntan på det, resulterar i objekt som rör sig mellan, över och under de grupper i vilka vi kategoriserar vår omgivning. I sina nya former befinner de sig bortom definitioner av fult och vackert och i samspelet mellan lekfullhet och allvar. Det trasiga i dem lyfts fram som både styrka och belastning ur såväl ett mikro- som ett makroperspektiv och objekten tillåts, i sina nya tillstånd, att lämna sina ursprungliga funktioner bakom sig.

Denna förflyttning mellan roller utmanar och ifrågasätter vår egen perception och våra förväntningar på vår omgivning. I sina nya tillstånd, som bättre och sämre versioner av sig själva, manifesterar skulpturerna motsättningen mellan att fungera enligt ett förutbestämt mönster och förmågan att vara sin egen.

Arbetena anspelar även på mönster inom produktionsindustrin och konsumtionsbeteenden och axlar rollen som samtida symboler för en tid när de trasiga tingen runt oss blivit allt fler.