Linköpings hamn

När Linköpings första hamn stod klar vid Nykvarn år 1843 planerades det redan för nästa steg. Göta kanal hade öppnat dörren mot världen och nu pågick även bygget av Kinda kanal. Att kanalerna skulle mötas mitt i Linköping var en fantastisk idé som nu skulle förverkligas. Beslutet om en sluss i Nykvarn klubbades 1864 och det bestämdes att en ny hamn skulle anläggas på den plats du nu befinner dig.

Hamnen i Linköping omkring 1910. 
Källa: Vykort från perioden 1892–1920, Bild Linköping

Hans Brask första på plats

Med arbetsledare Hellström i spetsen satte hamnbyggarna igång med att förvandla den sumpiga ängen vid Stångån till en stadig hamn. Invigningen skedde i strålande sol den 19 september 1867 under stor pompa och ståt. Vid fyratiden anlände ångaren Hans Brask till Nykvarn där utvalda passagerare steg på för premiär­färden genom den nya slussen. I Linköping möttes fartyget av en jublande publik, kanonsalut och musik.

En välkomnande entrépark

1868 uppfördes ett hamnkontor efter ritningar av Henrik Elfving. Här skulle skepparna anmäla ankomst och avsegling, lämna fraktsedlar och betala hamnavgift. När Linköpings stad beviljades stapelrätt, för direkt handel med utlandet, behövdes det också ett hus för tullverket. Verksamheten inhystes först i Stångs magasin, men 1876 stod det nya pampiga tullhuset klart, även det signerat Elfving. Mellan hamnkontoret och tullhuset anlades Tullhusparken som en välkomnande entré till staden. Senare uppfördes även en hamnpaviljong och marken i hamnområdet fick en ny stensättning.

Industrialiseringen tar fart

Den ökade godstrafiken satte rejäl fart på handeln i Linköping. Från inlandet kom ved, virke och tegel och från kusten kom fiskare med sina fångster. Samtidigt lastades varor som spannmål och socker för vidare export. I början av 1870-talet kom också järnvägen till staden. Det nya stations­området anpassades till hamnen och över ån byggdes en öppningsbar järnvägsbro. Med hamn­funktionerna lades grunden till en stark industriell utveckling, och Linköping som stad växte allt mer.

När hamnen var som störst

Hamnen blev snabbt för liten. 1879 tillkom Övre hamnen, mitt för Drottninggatan, och ett par år senare en kaj mellan Stångs kvarn och klapphuset, stadens tvättinrättning som låg vid nuvarande Drömmarnas båge. Men det räckte ändå inte. Mellan 1884–1896 förlängdes kajen hela vägen till Nykvarn och var under en period nästan två kilometer lång. På 1920-talet hade Linköpings hamn sin storhetstid, med tolv hemmafartyg och besök av upp till två tusen större båtar varje år.

Ökad konkurrens

En ny industrihamn vid Roxen kom på tal men realiserades aldrig, vilket visade sig vara klokt. Bara tiotalet år senare blev konkurrensen från tåg- och landsvägstrafik alltför stor. I takt med att vägnätet byggdes ut beslutades också att fasta broar fick byggas över Stångån. Det blev dödsstöten för frakttrafiken på Kinda kanal och runt 1970 upphörde alla aktiviteter i hamnen. Numera är det få som känner till att den ens fanns. Men dess enorma betydelse för Linköpings utveckling kan aldrig glömmas bort.

Järnvägsbron över Stångån.
Källa: Vykort från perioden 1892–1920, Bild Linköping

Titta efter

• Hamnkajen från 1867 och den stenlagda hamnplanen från 1887 har rekonstruerats.
• Mitt i hamnen fanns en handdriven lyftkran som användes för i- och urlastning av gods. Grunden och stenpollaren till lyft­kranen har bevarats.
• Tullhuset från 1876 i vackert rött tegel står kvar och inrymmer idag kontorslokaler.
• Stångebromonumentet på andra sidan vattnet restes år 1898 till minne av slaget vid Stångebro.
• Det gamla hamnkontoret såldes år 1877 till repslagare Wahlbeck som flyttade byggnaden till Kanberget. Idag finns den i Gamla Linköping.

The port of Linköping

The year was 1867. People milled around on the banks of the river Stångån. The steamship Hans Brask was on its way as the first ship to visit Linköping´s new port. It was the result of a long-term plan to connect The Göta Canal with the recently constructed Kinda Canal. Now there was an upswing in trade and commerce in Linköping. Firewood, timber and bricks came from the inland. Fishermen came with their catches from the coast. At the same time goods such as grain and sugar were loaded for export. When the railway was built it was located close to the port and the area became a hub for all forms of transport. A foundation was laid for strong industrial development and the town of Linköping grew more and more. Eventually, however, competition from rail and road transport became too great for the cargo ships and in around 1970 all activities were terminated at the port of Linköping.