Nykvarns hamn

Båtarna som kom från Roxen fick från början lägga till redan vid Åhyddan intill Cap Julie. De resande kunde ibland kliva av på en brygga men då och då fick de ros iland med ekor. I augusti 1836 kom den nya landshövdingen Carl Otto Palmstierna med båten Ormen Långe från Stockholm. Men den stora hjulångaren kunde bara gå till Tornby äng, ungefär vid dagens E4-bro. Så kunde vi inte ha det, tyckte lands­hövdingen. Nu skulle Linköping få en ordentlig hamn.

Närmare staden

Hamnen anlades vid Nykvarn eftersom forsen satte stopp för vidare båttrafik in mot staden. Men det var ändå ett steg närmare jämfört med tidigare angöringsplatser. I samband med hamnbygget anlades Nykvarnsparken och en ståtlig poppelallé som blev en pampig entré till staden. 1843 var den 120 meter långa hamnen med sin stenlagda kaj klar. Då hade också ett nytt fint värdshus byggts i parken, redo att ta emot gästerna från Roxen.

Full fart framåt

Att göra Stångån helt framkomlig tog ytterligare flera år. Fartyg som försökte följa åns slingrande krökar fastnade ideligen på väg mot hamnen. I juni 1847 fick en båt med Göta kanalbolagets revisorer ombord tas loss och vända. Till slut beviljades stadsbidrag för att på allvar räta ut och muddra ån, ett arbete som blev färdigt 1857. Nu var inlands­isoleringen över– Linköping blev en hamnstad. Den nya porten till omvärlden öppnade upp för kontakter långt bortom tidigare handelsgränser, frakttrafiken ökade och staden växte. Hamnen i Nykvarn var starten på något stort, som snart skulle bli ännu större.

Titta efter

• Den gamla hamnen. En del av Nykvarns hamn försvann i samband med slussbygget, men en bit nedströms från där du står, på västra sidan av ån, finns en sektion av den gamla stenlagda kajen kvar.
• Nykvarnsparken, där delar av den vackra poppelallén finns kvar. Här låg också värdshuset som uppfördes i samband med hamnbygget. Detta revs 1909.

Nykvarn harbour

When Göta Canal was completed in 1832, ship traffic increased at Roxen and provided residents of Linköping brand-new opportunities. With a harbour along the river Stångån, the large world could be brought even closer. Rapids at Nykvarn hindered further ship traffic in towards the town, which is why the harbour was built precisely here. By 1843 the roughly 120 metre long paved quay was completed, and a new inn stood ready to accommodate long-travelling guests. However, it took many years to straighten and dredge Stångån river so that larger vessels could also get here. But by 1857, the waterway to Nykvarn was open. For the first time in its history, Linköping became a port city. This was the start of something big, which would soon become even bigger.

Nykvarns värdshus omkring förra sekelskiftet. Källa: Östergötlands museum

Cap Julie 1890. Åhyddan syns till höger om villan. Källa: Linköpings stadsbibliotek/Stiftsbiblioteket

Nykvarns hamn och sluss år 1892. Foto: Didrik von Essen. Östergötlands museum