Snabbnavigation

Hoppa till huvudinnehåll

Slaget vid Stångebro

Under den maktkamp som pågick i Sverige under 1500-talet hamnade Linköping och Stångån i fokus. Just här ledde konflikten mellan en farbror och hans brorson till ett av de mest fasansfulla och blodiga slag…

I Linköping fanns en gång i tiden två broar över Stångån, Stora Stångebro här vid Nykvarn, och Lilla Stångebro, omkring en kilometer söderut. Passagerna hade strategiskt viktiga lägen – på gott och ont. 1567, under det nordiska sjuårskriget, stod svenskar och danskar på var sida om den stora bron och besköt varandra med kanoner. Tre decennier senare utkämpades ett historiskt avgörande slag vid broarna.

Ett slag om kronan

År 1598 styrde kung Sigismund över både Sverige och Polen. Samtidigt kämpade hans farbror, hertig Karl, för att ta makten här hemma. Något som orsakade djupa konflikter mellan de båda herrarna. Till slut bestämde sig Sigismund – Karl måste bort. Han samlade sina polska styrkor och gav sig segerviss av hemåt. 

I väntan på attack

Hertigen tänkte dock inte ge sig utan strid. I slagen vid Kalmar och Stegeborg segrade visserligen kung Sigismund, men hans armé var kraftigt försvagad. De slog läger i Linköping och inväntade Karls attack. På morgonen den 25 september 1598 gick larmet. Hertigen var på inmarsch med en armé som fyllde hela fältet vid Stångån. Nu skulle det avgöras.

Två tusen döda

Karls anfall var snabbt och framgångsrikt. Kungens styrkor som skickades fram över Stora Stångebro slogs ut direkt. Vid Lilla Stångebro tog de sig över men tvingades brutalt tillbaka av Karls män. I trängseln på den smala bron föll många i ån och drunknade. Innan kvällen hade över två tusen män mist sina liv och det sades att ”man på the döda kroppar kunnat både gå och rida öfwer ån”. Hertig Karl hade segrat. Sveriges sista inbördeskrig var över.

Ett stabilare Sverige

Slaget vid Stångebro blev så småningom starten för en ny tid i Sverige, med en stark kung och en stabilitet som präglat vårt land sedan dess. Tyvärr ledde slagets upplösning först till ett omtalat blodbad på Linköpings stora torg, men det är en helt annan ryslig historia … 

Titta efter 

  • På Stångebro­fältet finns två minnes­monument. Det första uppfördes i sten på 300-årsdagen efter slaget, år 1898. Hundra år senare invigdes ett andra minnesmonument, utfört i järn och betong.
  • Gumpekulla är namnet på kullen där Karls trupper samlade sig innan slaget. På toppen står en runsten från Vikingatiden som hittats vid Stångebro.

The Battle of Stångebro

In the year 1598, King Sigismund reigned over both Sweden and Poland. At the same time, his uncle, Duke Charles, attempted to seize power here at home, which led to heavy conflict. Sigismund ultimately consolidated his Polish forces and headed towards Sweden – Charles would have to be deposed. The duke, however, had no intentions of relinquishing without a fight. Sigismund won the two opening battles, but was then forced to camp in Linköping with a weakened army. The alarm was sounded on 25 September 1598. The duke’s large army was on the march – the final outcome would now be decided! The king sent his forces over both bridges crossing the river Stångån, but they were brutally destroyed by Charles’ men, and many fell into the river and drowned. By the evening, more than two thousand men had lost their lives. Duke Charles was victorious, thus ending Sweden’s last civil war.

 

Kung Sigismund. Källa: Nationalmuseum

 

Hertig Karl, senare kung Karl IX. Källa: Eric Utterhielm / Nationalmuseum

 

Strider vid lilla Stångebro. Illustration: Göte Göransson

 

Hertig Karls artilleripjäser vid Gumpekullahöjden. Illustration: Göte Göransson

Senast uppdaterad den 10 mars 2020