Snabbnavigation

Hoppa till huvudinnehåll

Stångebro

Under 1600-talet växte Linköping, både i folkmängd och i betydelse. Den gamla stadskärnan upplevdes nu föråldrad och opassande. Här krävdes en ny entré där en central bro skulle bli det viktigaste elementet.

När Linköping blev residensstad 1634 blev det aktuellt att se över stadsstrukturen. Att huvudvägen gick vid Nykvarn, en bra bit från centrum, kunde vara besvärligt. Man tyckte heller inte att de medeltida vindlande gatorna var något att visa omvärlden. Den nya stads­planen innefattade bland annat en lång gata från Slottet och Stora torget ner till en ny bro över Stångån. Bron blev mycket betydelsefull för Linköpings fortsatta utveckling. Med Storgatan som huvudaxel växte nya gator och kvarter fram. Landsvägen drogs om och gick nu via bron rakt in i staden.

Linköpings stad enligt grundritning år 1760.
Illustration: Carl Jan Wallberg, Stiftsbiblioteket/Linköpings stadsbibliotek

Stadens huvudport

År 1646 uppfördes Nya Stångebro på initiativ av landshövding Jakob Skytte. Bron var en rejäl konstruktion av trä som vilade på stenkistor. Den nya centrala överfarten fick från och med nu stor betydelse som stadens huvudport till omvärlden. Här placerades också den allra viktigaste stadstullen, med en tullstuga vid brons östra sida.

En dyr historia

Trafiken över bron blev tät, och snart uppstod underhållsbehov. 1694 tvingades staden ta ut mer skatt – en stock per borgare – för att reparera bron. Så småningom blev slitaget alltför stort och i slutet av 1760-talet stängdes Stångebro. När en ny bro planerades var det återigen tal om en träbro. Men enligt en kunglig förordning skulle skogen skyddas och broar helst byggas av sten. Kostnaden för Linköpings nya stenvalvsbro beräknades till 47 000 daler kopparmynt, ungefär 35 miljoner kronor i dagens pengavärde. För finansieringen togs en brotull ut, och år 1780 färdigställdes en mäktig stenbro vid Storgatans ände. 

Den gamla stenvalvsbron från 1780 samt Storgatan.
Illustration: O. A. Mankell, 1871, Bild Linköping

Bron över Kinda kanal

Under 1800-talet skedde det stora förändringar i Linköping. Kinda kanal höll på att byggas och för att kanalbåtarna skulle ta sig fram måste Stångebro göras om. Den nya bron tillverkades av Bergsunds verkstad i Stockholm och stod klar 1871. Det var en fast järnbro med stensatt vägbana närmast Storgatan och ett svängspann över brons östra del. En brovaktare anställdes och inkvarterades i den byggnad som tidigare var tullstuga.

Betong för bilarna

På 1920-talet blev det allt vanligare med bilar och den tunga trafiken ökade. Stångebro, som stått stadigt i femtio år behövde än en gång förstärkas och moderniseras. All trafik flyttades till en provisorisk pontonbro vid Nygatan och den gamla järnbron plockades ner. Våren 1924 återinvigdes Stångebro, nu byggd i betong och försedd med en avancerad elektrisk svänganordning för broöppningen. Under många år framöver kom bron att utgöra en del av riksvägen, den så kallade Riksettan, som gick rakt genom Linköping.

Tullbron tog över

1957 gick kanalbåten Kinda som sista båt genom Stångebros svängspann. Två år senare flyttades Riksettan till Tullbron och hösten 1961 stängdes Stångebro av för biltrafik. Men den ståtliga bron, här i Storgatans förlängning, är fortfarande flitigt använd och en viktig del av Linköpings stadsbild.

Titta efter

  • Maskineriet för Stångebros svängdel finns fortfarande kvar och kan ses under bron, liksom brofötterna från 1871.
  • Vid kajen på västra sidan, söder om bron, finns rester av en grund till Svanfelts färgeri som revs 1884. Trappan ner till vattnet har också bevarats.
  • 2011 gjordes bland annat målningsarbeten och en omgjutning av körbanan.
  • Den gamla tullstugan, som senare blev brovaktarbostad står idag i Gamla Linköping.

Stångebro

Prior to 1640 the main road to Linköping passed through Nykvarn, but when Linköping became a county town a new town plan was drawn up which included a more central bridge over the river. In 1646 the new Stångå bridge (Stångebro) was built. The new bridge became main entrance of the town to the outside world. In 1780 the first wooden bridge was replaced by a solid stone bridge and a hundred years later it was time for a new replacement. This time a swingbridge which allowed boat traffic on the new Kinda Canal to pass through. The rapid growth in the number of motor-cars in the 1920s led to the need for further modernization. A new concrete bridge with an advanced electrical swing construction was built. In the middle of the 1900s cargo boat traffic ceased, the main road was moved, and Stångebro was closed for motor vehicles. The bridge is however still used by many and is today an important part of Linköpings cityscape.

Ångaren Kinda på väg att passera Stångebro år 1945.
Källa: Bild Linköping

Senast uppdaterad den 20 december 2019