Snabbnavigation

Hoppa till huvudinnehåll

Stångs magasin

I mer än ett halvt årtusende har Stångåns vatten använts som kraft för viktiga samhällsfunktioner i Linköping. Från början för att mala säd och såga timmer, senare för elproduktion. Just här bildade ån ett vattenfall som troligen drev kvarnhjul redan på 1300-talet.

I det medeltida Linköping fanns det tre platser där Stångåns forsar möjliggjorde kvarndrift – Tannefors, Nykvarn och Stångs. Som enda kvarn inne i staden var Stångs av allmän betydelse och ägdes i perioder av såväl borgmästaren som kyrkan och kronan. I början av 1500-talet stod till och med biskop Brask som ägare, då det ingick i hans lön. Senare fick även landshövdingen samma löneförmån. Under kronan arrenderades kvarnen ut men var i slutet av 1600-talet i så dåligt skick att en ny byggnad måste uppföras.

En storslagen plan

1799 kom Stångs i privat ägo, byggdes om till ett vackert trähus och försågs med nytt vattenhjul och nya kvarnstenar. Men när bergsmekanikus Olof Åkerrehn tog över, bara tre år senare, lät han riva allt för att ge plats åt sina egna storslagna planer. 1805 stod verket klart – en tre våningar hög kvarnbyggnad av gråsten. Den nya kvarnen hade sex par stenar, fyra vattenhjul och var omgiven av vatten på tre sidor. Genom grunden gick två stenvalv där vattnet forsade fram. Alla våningar hade en egen bro eller egen ingång. Inne i kvarnen fanns anordningar för malning av alla slags gryn, rensningsverk och skrädmaskiner, samt redskapsförråd, försäljningsmagasin och byggmästarverkstad. En våning var inredd som spannmålsmagasin, en annan bestod av rum för kvarnfolk och drängar. Till kvarnen hörde även en klensmedja, fähus, stall, vagnshus samt ett stort bostadshus.

Utan vattenfall ingen kvarn

Efter Åkerrehns död bytte Stångs kvarn ägare flera gånger. 1864, inför bygget av Kinda kanal och den nya hamnen, köptes kvarnen av Linköpings stad. Kvarndriften avvecklades, dammen revs och i samband med slussbygget i Nykvarn försvann också forsen vid Stångs. Tomten, byggnaderna och alla inventarier auktionerades ut. I de bevarade auktions­protokollen anges att kvarnhuset är lämpligt som magasin. Något som passade köparen – handlaren Mauritz Hydén.

Stångs magasin brinner

År 1877 brann det i Stångs magasin. Troligen var det gnistor från ångaren Björkfors No 1 som antände området. Ett mindre magasin brann ner till grunden, hamnkontoret och bostads­huset skadades svårt, men kunde räddas. På kvarnbyggnaden rasade taket och de två övre våningarna förstördes. Hydén erbjöd nu Linköpings stad att köpa tillbaka fastigheten. En rättstvist visade dock att marken redan tillhörde staden, och efter Hydéns död köptes även magasinsbyggnaden loss.

Restaurang och kontor

1929 köptes hela fastigheten av fabrikör Malte Månsson som under många år drev en motorverkstad på platsen. Så småningom började byggnaderna förfalla. Det gamla bostads­huset revs i slutet av 1960-talet då Tullbron byggdes och ett tiotal år senare revs även Månssons verkstad. Men det stora magasinet av gråsten stod stadigt kvar. Under en period användes det för stadens parkförvaltning. 1997 köpte Linköpings Kommunala Fastigheter (numera Lejonfastigheter) byggnaden och rustade omsorgsfullt upp den efter arkitekt Per Nilssons ritningar. Sedan dess inrymmer huset en restaurang samt kontorslokaler.

Titta efter

  • Magasinsbyggnadens yttre stomme är i princip densamma som den ursprungliga. Fasaden och fönstren visar omdaningen efter branden 1877.
  • En bit bakom Stångs magasin ligger platsen för Linköpings hamn som byggdes 1867. Det var i samband med hamnbygget som kvarn­driften avvecklades.
 

Stångs magasin

Stångån has been a source of energy for different functions in Linköping for more than 500 years. Here at Stångs there was a waterfall which drove a millwheel probably as early as in the 14th century. The mill was of communal importance and was owned in different periods by the mayor, the church and the state. In 1803 Stångs was bought by the mining engineer Åkerrehn who erected a magnificent building in greystone, equipped with six pairs of millstones and four waterwheels. There were contrivances for the grinding of different types of grain, a tool shed, a grain store, a builders workshop and a room for the mill workers. At the mill there were even a locksmiths, a byre, a barn, a coach-house and a residence. When The Ki§nda Canal was going to be inaugurated in 1864 Stångs was bought by the town of Linköping and the mill was closed down. In the 1960s and 1970s all the small surrounding buildings were demolished but the main building in greystone stood solid. It was carefully renovated in 1997 and is today the locality of a popular restaurant and offices.

 

Området kring Stångs 1950, i mitten Malte Månssons verkstad.
Foto: Einar Jagerwall, Bild Linköping.

Karta över kvarnområdet 1864. 
Illustration: E. A. Y. Gustafson.

Stångs kvarn med fall omkring 1864.
Källa: Östergötlands museum.

Senast uppdaterad den 1 mars 2021