God man eller särskilt förordnad förmyndare till barn

Vårdnad och förmyndarskap – vad är skillnaden?

Att ha vårdnaden om ett barn innebär att man ansvarar för barnets omsorg i vardagen. Förmyndarskapet handlar istället om att ta ansvar för barnets ekonomi, egendom och rättigheter. En förälder som är ensam vårdnadshavare är också ensam förmyndare.

En särskilt förordnad förmyndare har sällan vårdnaden, utan har endast ansvar för förmyndarskapet.

När behövs en särskilt förordnad förmyndare?

När föräldrarna inte kan företräda sitt barn kan det behövas en särskilt förordnad förmyndare. Det är tingsrätten som utser en särskilt förordnad förmyndare, men överförmyndarnämnden kan skicka in ansökan till tingsrätten. Några exempel på när det kan bli aktuellt är:

• om båda föräldrarna är avlidna, minderåriga eller av andra skäl inte kan vara förmyndare
• om en förälder får en förvaltare och därför inte längre har rätt att företräda sitt barn
• om en av föräldrarna inte kan vara ensam förmyndare – då kan tingsrätten besluta om en medförmyndare.

Den särskilt förordnade vårdnadshavaren får både vårdnad och förmyndarskap. I vissa fall kan dock tingsrätten besluta att någon annan ska sköta barnets ekonomi, vilket innebär att ansvaret kan delas upp mellan två eller flera personer.

En särskilt förordnad förmyndare är skyldig att skicka in en förteckning vid uppdragets början och sedan redovisa sitt uppdrag till överförmyndarenheten vid varje årsredovisning.

Läs mer om redovisning som god man

När behövs en god man för ett barn?

I vissa situationer kan ett barn behöva en god man, även om föräldrarna fortfarande är förmyndare. Det kan vara aktuellt när barnets och föräldrarnas intressen krockar. Det kan till exempel vara:

• om barnet och föräldern är delägare i samma dödsbo
• vid affärer mellan barnet och föräldern, som lån eller gåvor
• om barnet ska driva en rättslig process mot sin förälder
• om barnet ska ta emot fast egendom eller en bostadsrätt av sin förälder.

I de här fallen är det en vuxen, till exempel en förälder, närstående eller socialtjänsten, som ansöker om en god man hos överförmyndarnämnden. Det är överförmyndarnämnden som fattar beslut i frågan.