Natur och friluftsliv

Innehåll - rubriker
Inledning - beslutet
Innan beslutet - bakgrund
Viktiga personer
Efter beslutet och framtiden
Viktiga platser

Inledning - beslutet

Än så länge finns ingen sammanhängande populärbeskrivning av Tinnerö eklandskap såsom det ser ut idag och såsom det kom till. Med tanke på det genomslag området har fått och den betydelse det har för oss som bor i linköpingstrakten, är det lite förvånande. På Stadsarkivet i Linköping finns dokumentation samlad för hur processen har gått till. Det här är vårt enkla bidrag till att lyfta fram områdets utveckling i några korta nedslag.

Bild: Dan Malmsten, Linköpings stadsarkiv

Det var den 13 juni, 2006, som Linköpings kommunfullmäktige  beslutade om skapandet av naturreservatet “Tinnerö eklandskap kultur och natur”. Tillsammans med beslutet fastställdes också en omfattande skötselplan för reservatet. Äntligen slog klubban i bordet och arbetet kunde börja.

En övertygande dokumentation av områdets höga natur- och kulturvärden låg till grund för beslutet och i de remissomgångar som föregick beslutet gick svaren i regel i positiv riktning, med smärre kommentarer och korrigeringar. När väl beslutet togs skapades ett unikt naturreservat med tillägget “kultur och natur” för att visa att båda värdena skulle värnas.

Innan beslutet 

I slutet av 1990-talet var oron stor i Linköping. Riksdagen hade i december 1996 beslutat att Linköpings garnison skulle läggas ned. Härmed skulle de återstående regementena släckas ned och tusentals anställda ställas utan arbete. Samtidigt frigjordes hela övningsområdet söder om Linköping. Det hade legat som ett hinder för stadens expansion och gjort Linköping till en utsträckt, närmast bananformad stad.

Militär till häst på gamla övningsfältet. Bild: Gamla Linköping

Linköping klarade den befarade arbetslösheten riktigt bra och nu blev frågan om de öppna ytorna kring regementena och övningsområdet en het fråga. Garnisonsområdet planerades att bli en integrerad del av staden, men vad skulle hända med övningsområdet?  Linköping växte och de nu åtkomliga områdena låg verkligen bra till för en naturlig expansion. Samtidigt hade områdets stora natur- och kulturvärden lyfts fram av flera intressenter. Huvudbudskapet var klart. Här fanns en unik möjlighet att skapa en stadsnära tillgång för staden som inte fick slarvas bort.

Under åren 1998-2003 genomförde kommunen ett omfattande arbete med fördjupad översiktsplan för övningsområdet för att bestämma den framtida markanvändningen. Inriktningen blev att en ny stadsdel mellan universitetet och Lambohov, Djurgården och Vallastaden, skulle utvecklas. Eklandskapet och det forntida odlingslandskapet skulle skyddas som ett stort sammanhållet naturreservat, Tinnerö eklandskap och de södra delarna söder om Rosenkällasjön avsättas som kommunal reservmark. 

Vision av bebyggelsen i nordväst, Djurgården. Bild: Okidoki

I juni 2005 antogs en områdesplan för bebyggelse av den nordvästra delen av övningsområdet, kallat Djurgården. Namnet kommer av att det på 16-1700-talet en tid var kunglig jaktpark. I resterande delar hade arbetet redan satts igång med att restaurera eklandskapets natur- och kulturvärden. Rosenkällasjön hade återställts, betande djur fanns redan i området. Mycket var på plats. Nu väntade man bara på beslutet.

Viktiga personer

Tinnerö, norra delen. Bild: Dan Malmsten, Linköpings stadsarkiv

Efter beslutet och framtiden

När beslutet var fattat kunde man börja jobba på allvar.

Även om många planer fanns, så var beslutet välkommet för att börja förverkliga dessa.
I samband med beslutet 13 juni 2006 skrevs en skötselplan och 12 år senare skulle den revideras.

Inventeringar har gjorts under åren av olika djur- och växtarter och bland annat är Tinnerö en av Östergötlands viktigaste lokaler för fladdermöss. De har gynnats av de återskapade våtmarkerna och två gamla ammunitionsförråd har byggts om till övervintringslokaler. 2006 noterade man 7 fladdermusarter och 2018 hade ytterligare 4 arter tillkommit.

Bild på en ekoxekompost och i bakgrunden en mulmholk. Bild: Maria Dalbark, Linköpings stadsarkiv

Det som gynnar områdets djur och växter är att de varit skyddade från det moderna jord- och skogsbruket under de nästan hundra år som det använts av militären. Särskilt området kring Tinnerö och Halshöga har en i stort sett obruten hävd av bete och slåtter. Området kring Djurgården, Smedstad och Rosenkälla har åter tagits i hävd efter att ha varit igenväxt.

Genom att klassas som Natura 2000-områden har området fått ekonomiskt stöd till områdets restaurering och även visst skydd för negativ exploatering i områden i direkt anslutning. När naturreservatet bildades hade man som mål att 100 arter skulle få ett särskilt skydd. Man hade hittat ett 10-tal arter. Målet har man nått med råge. 2012 var det drygt 350 rödlistade arter och idag är man uppe i 420 st. För att gynna djurarter har man på flera platser satt ut mulmholkar och ekoxekomposter. Tanken är att de ska likna döda ekar och gynna smådjurslivet.

På Tinnerö finns många fornlämningar. Bild: Maria Dalbark, Linköpings stadsarkiv

Även de kulturhistoriska värdena har bevarats och gjort att Tinnerö eklandskap utgör ett riksintresse för kulturmiljövården med motiveringen “Ett av landets främsta exempel på fossilt odlingslandskap från järnåldern”. Mer än 200 fornlämningar är registrerade, men dessa är bara en mindre del av de fornlämningar som finns. Även områdets historia från medeltiden och framåt är av stort intresse, bland annat anlade hertig Johan av Östergötland 1606 en kunglig jaktpark. Försvarsmaktens dominans under 1900-talet har påverkat vissa områden och man har valt att spara även vissa militära lämningar som skyttevärn och byggnader för att visa på den delen av historien.

Tinnerö har även ett stort värde för friluftsliv, som gynnas genom infartsparkeringar och informationsplatser. Därifrån tar man sig runt på stigar och grusvägar genom att gå, cykla, rida eller åka skidor. I området finns sedan rast- och grillplatser samt möjlighet att studera djurlivet via fågeltorn och gömslen.

Rebecka Hovenberg lämnade 2012 in en motion om minnesekar i fullmäktige, för att få fler ekar i eklandskapet. Privatpersoner kan betala för en minnesek med namnplakett planterad och 40-45 ekar tillkommer varje år. 

Det har även gjorts en förstudie och genomförts en arkitekttävling för att skapa ett besökscentrum, Naturum för det östsvenska eklandskapet i Tinnerö. Än så länge saknas både finansiering och verkställighetsbeslut.

Framtiden för området är bättre skötsel, mer tillgänglighet och fler våtmarker.

Viktiga platser att lyfta

Tinnerö är ett stort område och vi har valt att lyfta fram några specifika platser: Fröberget, Dämmet, Halshöga och Tinnerö gårdar samt Smedstad ridsportcenter.

Entrébyggnaden i form av ett stort insektshotell vid Fröberget. Bild: Maria Dalbark, Linköpings stadsarkiv

Fröberget
Fröberget är en bevarad torpmiljö under Smedstad gård. Här huserar Föreningen Linköpings Ekopark som restaurerat torpet och sköter trädgården med traditionell slåtter. Föreningen bedriver omfattande guideverksamhet i området sedan länge. De är också involverade i Tinnerös skötsel och odlar bland annat flera tusen ängsplantor varje år.

2021 stod den nya entrébyggnaden till Tinnerö klart vid Fröberget. Byggnaden är en plats som är regn- och vindskyddad för besökare. Stora delar av fasaden är klädd med nära 300 lådor med varianter av insektshotell samt fågel- och fladdermusholkar. Sedan några år tillbaka finns det även en säker cykelväg genom skogen från Vidingsjö motionscentrum. Bredvid ligger Frökärrets våtmark med möjlighet till bra fågelskådning. Även för kärret har man genomfört reducering av fisk, för fågellivets bästa.

Fågelskådarplats vid Dämmet, Rosenkällasjön. Bild: Maria Dalbark, Linköpings stadsarkiv

Dämmet vid Rosenkällasjön 
2004 återställdes vattenspegeln i Rosenkällasjön, som med åren varit utsatt för utdikning för att få fram mer åkermark. Vid Dämmet finns det idag parkering, eldplats och framför allt en fågelskådarplats där fågelskådaren kan sitta i ett gömsle med skydd från väder och vind. Det finns även en lång brygga med hög tillgänglighet samt ett mindre fågeltorn. Ovanför Dämmet ligger Rödberget med en bra utsikt över sjön.

Efter tio år hade gäddbeståndet växt så mycket att de skrämt iväg vissa fågelarter och under vintern gjorde man därför en bottenfrysning av sjön, för att reducera antalet gäddor. Denna tömning har genomförts ytterligare två gånger.

Kostallarna vid Halshöga gård. Bild: Maria Dalbark, Linköpings stadsarkiv

Halshöga gård
Halshöga är naturreservatets brukningscentrum. Kommunen uppförde ett nytt kostall för 200 kor 2006-07 för att kunna återinföra bete i det igenväxande eklandskapet. Efter några incidenter med närgående kor, så satte man 2022 GPS-sändare på några kor, så att besökare via “kokartan” på kommunens hemsida kan se var det är troligt att djuren går och vilka hagar som för tillfället inte betas. Norr om gården ligger Bergsängen med fin flora kantad av Tinnerbäckens återskapade mader och kullen hyser naturreservatets största forntida gravfält.

2017 fattades beslut att renovera Halshöga boningshus för att kunna använda den för dagligverksamhet. Idag kallar sig verksamheten Hajkarna och är till för dem som behöver mycket stöd. De är ute i naturen, odlar i trädgården och lagar mat gemensamt.

Mangårdsbyggnaden vid Tinnerö gård. Bild: Maria Dalbark, Linköpings stadsarkiv

Tinnerö gård
2006 fattade kommunen ett beslut att återställa mangårdsbyggnaden till det utseende som den hade 1920 när makarna Thure och Tekla Svensson flyttade in som arrendatorer. Ett långsiktigt projekt som var klart 2021. Förutom att länsmuseet gjort en utredning kring renoveringen hade man Henry Bergehed till hjälp. Henry uppvuxen på gården och han såg även till att vissa av familjen Bergeheds möbler åter kom på plats. Huset används idag av kommunen som möteslokal. Även den för Östergötland typiska rundlogen har renoverats. 

Även mangårdens trädgård har restaurerats och sköts mer traditionellt som en slåtteräng med fruktträd och en mindre odlingsyta. Därutöver har mycket gjorts för att få trädgården mer blommande och skapa boplatser för vilda bin och andra småkryp. Trädgården är en av landets artrikaste avseende vilda biarter.

Smedstad ridcenter. Bild: Maria Dalbark, Linköpings stadsarkiv

Smedstad ridcenter
2010 utreddes förutsättningarna att flytta ridstallsverksamheten från det utdömda stallet Ånestad till Smedstad. I augusti sex år senare stod så stallet äntligen klart och kunde invigas. Det är "Haga stall och omsorg" som driver ridsportanläggningen på entreprenad med uppdrag från Kultur och fritid. Där finns även öppen fritids och möjlighet till en fika. Både korta och längre ridleder har iordningställts i och kring Tinnerö. Det går idag att  rida en slinga från Vallastallet till Smedstad samt till stallen i Ullstämma, Slaka och Stora Aska.

Författare: 

Dan Malmsten och Maria Dalbark 
Linköpings stadsarkiv, 2025-11-05