Gerd Jörbo, handläggare

Just nu behöver hon och hennes kollegor hitta fler gode män, inte för att det är fler människor som behöver hjälp, utan för att antalet komplicerade ärenden ökar. Gerd Jörbo är en av cirka tio handläggare som just nu söker fler personer som är beredda att åta sig att vara god man.

– Uppdraget kan faktiskt vara svårt att definiera eftersom det utgår från vilka behov huvudmannen har. Omgivningens förväntningar på en god man kan vara orealistiska och därmed svåra att hantera. Därför behöver den som är god man kunna sätta gränser, säger Gerd Jörbo.

En god man är en person som hjälper en medmänniska som inte klarar att ta hand om exempelvis sin ekonomi, den gode mannen blir ställföreträdare för den som tar emot hjälpen – den personen kallas huvudman.

Gerd Jörbo företräder Överförmyndarnämnden, det är en myndighet och en stor del av hennes jobb är att utöva tillsyn över de gode männen. Eftersom hon ska granska vad de gör kan hon inte ge dem goda råd.

– Det är en del av svårigheten med mitt jobb. Då försöker jag förklara att jag inte får ge råd eftersom jag är den som ska granska den gode mannen. Jag kan inte först ge råd om hur de ska göra och sedan granska samma sak, förklarar hon.

Därför har Överförmyndarnämnden utsett mentorer som de gode männen hänvisas till för rådgivning.

1 000 personer i behov av hjälp

I Linköping finns ungefär 1 000 vuxna människor som behöver hjälp av en god man. Överförmyndarmyndigheten har just nu cirka 540 gode män och de flesta har mellan ett och fyra uppdrag.

Uppdragen är väldigt olika. Det kan exempelvis handla om att ansöka om bidrag för den som behöver det, eller bara att ta hand om räkningarna åt en äldre människa som inte längre klarar vardagslivet.

Gerd Jörbo kallar exemplen ovan för lätta uppdrag.

– Men det vi ser en ökning av är människor med psykisk ohälsa. Bristen på gode män gäller främst där det handlar om att vara ett stöd för vuxna människor med psykisk ohälsa och kanske ytterligare något problem som exempelvis spelmissbruk, säger hon.

En typisk god man just nu är en medelålders människa eller en ung pensionär, någon som har livserfarenhet och tid över. Gerd Jörbo skulle därför gärna se att det kom in yngre människor.

– I vissa fall är det bra med yngre människor, unga huvudmän kan i vissa fall fungera bättre tillsammans med en ung god man. Personkemi är naturligtvis viktig och visst är det en fördel med någon som har erfarenhet kring hur vården för psykiskt sjuka fungerar, säger hon.

Det behövs gode män som kan tala flera språk

Det är också brist på gode män som förutom svenska behärskar ett annat språk.

– Vi vill snabbt kunna föreslå en god man och därför behöver vi löpande få in fler nya intresseanmälningar. Vi behöver få mer snurr på flödet, säger Gerd Jörbo.

Den som åtar sig att vara god man gör det ideellt, den gode mannen är alltså inte anställd utan gör sina uppdrag på fritiden. Ersättningen är noga reglerad och betalas ut som ett arvode.

Starkt förenklat kan man säga att den som åtar sig att hjälpa en människa kan räkna med ungefär 1 000 kronor i månaden i arvode. Ju mer komplicerat ärendet är desto högre blir ersättningen.

På överförmyndarmyndigheten ska Gerd Jörbo dels hitta nya gode män, men hon och hennes kollegor ska också utreda vem som behöver en god man. Det är ett beslut som måste fattas av tingsrätten, men innan beslutet har Gerd Jörbo gjort den utredning som ligger till grund för tingsrättens beslut.

– Där kan mitt jobb vara knepigt. Det kan vara svårt att avgöra om det krävs en god man eller om det ska vara en förvaltare. Jag måste ha god grund för det jag skriver och skickar in till tingsrätten, säger hon.

Skillnaden mellan en god man och en förvaltare är stor. En god man kan inte bestämma över sin huvudman, medan en förvaltare tar över och styr huvudmannens ekonomi helt och hållet. Förvaltare är den form som för länge sen kallades ”omyndigförklaring”.