Linköping - en sommarstad?
“Kommittén för vidtagande av åtgärder för att göra Linköping till en angenäm sommarstad”
När jag växte upp hänvisade man alltid till att Linköping inte är en sommarstad. Affärerna hade semesterstängt och staden var folktom under sommarmånaderna. Idag är dock Linköping en betydligt mer levande sommarstad, med fulla uteserveringar och sommargågata på Storgatan.
Bakgrunden till kommittén var en motion skriven av överstelöjtnanten von Feilitzen i september 1916. von Feilitzen var missnöjd med att de närmaste omgivningarna gav så lite utrymme för angenämt friluftsliv. Militären hade lagt beslag på Berga hage och Magistratshagen för truppförläggning. För att få tillgång till natur var man tvungen att åka till området norr om Roxen eller till Kindatrakten. I sin motion lyfter han fram flera punkter på hur Linköping kunde bli en angenäm sommarvistelseort.
På stadsfullmäktiges sammanträde den 31 oktober 1916 tillsattes en kommitté om sex personer som hade till uppgift att föreslå åtgärder enligt motionen. Kommittén lade 1920 även fram ett förslag att titta på en stadsplan för området väster om Stångån och fullmäktige beslöt att lägga det uppdraget till Byggnadsnämnden.
von Feilitzen hade flera idéer om Trädgårdsföreningen:
- flytta handelsträdgården i till ett område öster om Stångån och gör området till naturpark,
- flytta in gamla byggnader till ett slags “Skansen”. Krogfallsstugan hade flyttats dit redan 1913, men tankar fanns om att flytta dit flera byggnader,
- flytta restaurangen från den nuvarande trånga och fuktiga platsen till höjdplatån där utsiktstornet ligger.
Handelsträdgården blev kvar. Några fler hus blev det inte vid Krogfallsstugan, men under 1920-talet var det mycket aktiviteter kring huset då den användes av det som senare blev Östergötlands museum. Däremot kom det ett beslut 1920 om renovering av Belvederen i kommitténs anda, som går att läsa om på vår sida om Axel Brunskog.
Övriga förslag för staden:
- reservera plats för en folkpark,
- plantera träd på Stora torget och andra öppna platser, som kan komma att tas i anspråk längre fram,
- anordna en promenadväg mellan Trädgårdsföreningen och längs med Stångån,
- förvärva Lektorshagen via expropriation eller på något annat sätt,
- sakkunnig vård av stadens samtliga planteringar.
Några av förslagen blev verklighet. 1919 köpte Linköpings Folkets Parkförening in en bit mark i Rydsskogen för att bygga en folkpark, teaterbyggnaden ritades av Axel Brunskog och stod färdig 1921. 1921 beslutade man också om att plantera 18 st lindar på Magasinstorget i kommittens anda, samma år beslöt man även att hälften av de under året inkomna nöjesskattemedel skulle reserveras till ett kommunalt bibliotek. Under åren 1924-1931 så byggdes ett promenadstråk längs med Stångån från Stångebro till Snuggan vid Tannefors sluss. Senare kom sträckan att förlängas ytterligare.
1924 lades kommittén ned av stadsfullmäktige, med hänvisning till att deras förslag “ej lämpligen läte sig göra att på en gång lösa denna vidlyftiga fråga”. Men man ser i protokollen att man i flera frågor hänvisade till att man hanterade dessa i andan att göra Linköping till en angenämare sommarstad.
Maria Dalbark, sommaren 2023
Källa: Linköpings stads stadsfullmäktigeprotokoll för åren 1916-1924